Jag har varit tämligen missnöjd med min Lisebergssäsong så här långt, och tycker inte att jag fått ut så mycket av mitt årskort (fast nu jämför jag ju med förra året, då jag besökte parken 16 gånger!). Men igår var det både soligt, en ledig kväll och dessutom en konsert med Stefan Andersson på programmet, och det fick helt enkelt vara skäl nog att åka till Liseberg.
Nu vill jag inte få det att verka som om Stefan Andersson är något jag bara nöjer mig med i årets ganska magra konsertutbud på Liseberg, för jag går gärna och hör honom närhelst jag får chansen. Det var förresten i princip samma konsert som jag hörde på kulturkalaset förra året, fast nu utan regn och med lite annan publik. Jag skulle kunna säga ungefär detsamma som jag sa då också: Han är en god berättare, låtskrivare och artist som jag gärna låter mig underhållas av.
Den senaste veckan har det nu i alla fall börjat ta sig lite med gratisnöjen och turistande här i stan för min del. Det sägs att det ska bli fint väder ett par dagar till, så om jag orkar ska jag nog fortsätta lite mer när jag ändå håller på. Innesittarsysslorna kan få vänta. Det gäller faktiskt att ta vara på de sommardagar man har.
onsdag 19 augusti 2009
söndag 16 augusti 2009
Lite mer kulturkalasande
I fredags kväll var jag, liksom ungefär resten av Göteborg, på gratiskonsert med Europe på Götaplatsen. Det var verkligen absolut knökfullt med folk där och på Avenyn, och när jag tänker efter har jag nog aldrig tidigare i mitt liv varit med om någon trängsel av dessa mått. Ändå envisades folk med att försöka gå omkring hela tiden. Inte förrän ungefär en halvtimme in i konserten märktes det egentligen att den hade börjat, för då verkade de flesta ha hittat en plats som fick duga och övergick från att knuffas eller stå och babbla till att rikta blickarna mot scenen och lyssna på musiken. Så då kunde jag också göra det. Därefter var det väl efter förutsättningarna helt okej. Men jag fick nog ändå intrycket av att hela konserten i praktiken var en enda lång nedräkning till den avslutande The Final Countdown.
När folkmassorna skingrades efter konserten låg drivor med flaskor och burkar på marken. Vilka grisar folk är! Men det dröjde bara minuter innan den organiserade städningen var igång, varför jag misstänker att nedskräpningen inte var helt oväntad.
Idag tog jag en tur på stan igen och tittade på Rix FM Festival för tredje året i rad. Regnet hängde i luften och somliga i publiken var hänsynslösa nog att fälla upp sina paraplyer (tills de blev tillsagda av vakterna, ha!), men trängseln var nu förstås ingenting mot den i fredags, så jag stod mest där och hade det lugnt och småtrevligt och lyssnade på uppträdandena. Det var första gången jag var på denna sorts tillställning ensam, och till en början tyckte jag att det var lite småtrist. Det är väl ungefär som med melodifestivalen, att kommenterandet är en stor del av nöjet och när man själv är tyst hör man mest hur alla andra står och snackar omkring en. Men allt eftersom det dök upp mer och mer populära artister på scenen blev publiken också mer fokuserad. Så även denna konsertkväll får väl ett "helt okej" som omdöme. Ändå skippade jag slutet och missade ett par av de rätt skapliga artisterna.
Ja, så atte, det var det kulturkalaset dårå. Det vore lögn att påstå att jag känner mig sliten av det, men det passerade åtminstone inte helt obemärkt förbi mig.
När folkmassorna skingrades efter konserten låg drivor med flaskor och burkar på marken. Vilka grisar folk är! Men det dröjde bara minuter innan den organiserade städningen var igång, varför jag misstänker att nedskräpningen inte var helt oväntad.Idag tog jag en tur på stan igen och tittade på Rix FM Festival för tredje året i rad. Regnet hängde i luften och somliga i publiken var hänsynslösa nog att fälla upp sina paraplyer (tills de blev tillsagda av vakterna, ha!), men trängseln var nu förstås ingenting mot den i fredags, så jag stod mest där och hade det lugnt och småtrevligt och lyssnade på uppträdandena. Det var första gången jag var på denna sorts tillställning ensam, och till en början tyckte jag att det var lite småtrist. Det är väl ungefär som med melodifestivalen, att kommenterandet är en stor del av nöjet och när man själv är tyst hör man mest hur alla andra står och snackar omkring en. Men allt eftersom det dök upp mer och mer populära artister på scenen blev publiken också mer fokuserad. Så även denna konsertkväll får väl ett "helt okej" som omdöme. Ändå skippade jag slutet och missade ett par av de rätt skapliga artisterna.
Ja, så atte, det var det kulturkalaset dårå. Det vore lögn att påstå att jag känner mig sliten av det, men det passerade åtminstone inte helt obemärkt förbi mig.
torsdag 13 augusti 2009
Lite smått kulturkalasande
Idag tog jag mig faktiskt in till stan, om än i andra ärenden än för att gå på kulturkalaset. Men när jag ändå var där passade jag på att gå runt och kolla läget lite. På Gustav Adolfs torg tittade jag på roliga skyltar och folk som köpte blommor och godis.
"Drive slowly - people under construction ahead!"
Jag tittade också in till nöjena i Bältespännarparken och tog mig en liten promenad längs Avenyn. Men skojigast av allt var kanske ändå att få tag i ett av de första exemplaren av årets Ikea-katalog!
"Drive slowly - people under construction ahead!"
Jag tittade också in till nöjena i Bältespännarparken och tog mig en liten promenad längs Avenyn. Men skojigast av allt var kanske ändå att få tag i ett av de första exemplaren av årets Ikea-katalog!
Lita inte på någon
Har fått ännu ett mejl från bokmässan. "Fantastiska priser!" står det. Mitt mejlprogram varnar mig för att det kan vara en bluff. Bra att veta. Jag känner på mig att jag är ganska lättlurad, inte minst när det handlar om böcker. Fast samma meddelande från bokmässans facebookgrupp slank i och för sig igenom utan vidare. Det är inte lätt att veta vad man ska lita på.
Avbockat
Naturligtvis hann jag sedan just därför under kvällen både öva på spilåpipan, spela lite Nintendo DS, läsa bok, lösa några klurigheter, se på dvd och prata en del i telefon. Helt utan stress eller för att jag måste, utan för att jag både ville och hade tid. Men visst, vi kan ju säga att det är en till sak som blev avklarad där. Nu har jag roat mig också. Check!
onsdag 12 augusti 2009
Duktigdrogen
Jag har kommit över ett parti duktigdrog igen. Det påminner inte så lite om hur det såg ut mot slutet av förra sommaren, när jag på ren inspiration började repetitionsplugga två veckor före kursstarterna. Skillnaden är väl att nu känner jag mig inte ens överledig och underaktiverad. Jag bara jobbar undan den ena grejen som "behöver" fixas efter den andra. Jag undrar lite varifrån dessa plötsliga perioder av vad jag vill betrakta som duktighet kommer.
Och varför, varför sätter jag igång med att städa en solig eftermiddag när det inte alls är akut utan lätt hade kunnat vänta några dagar till? Det var väl onödigt? Visserligen känner jag mig duktig av att få det gjort, men om några dagar (då det alltså egentligen borde ha varit lagom att städa) kommer det ju redan att ha börjat bli skitigt omkring mig igen. Nåja, nu var det faktiskt inte just det jag ville haka upp mig på.
Poängen är att det är precis nu jag faktiskt har som mest tid till att ägna mig åt alla de slappa aktiviteter som jag nästan bara drömmer om annars, att jag förstås även nu vill göra allt det där men att jag precis som alltid annars (tja, för närvarande är det så i alla fall, så länge jag inte har en massa plugg att sköta) får för mig att jag ska vänta med det till sist på dagen. Till och med när jag inte har något kvar som måste göras! Då tar jag alltså itu med mindre viktiga "nyttigheter". Fram tills det blir kväll, då oftast något annat dyker upp, visserligen för det mesta något trevligt, men det slutar ändå med att jag inte gör det där jag hade planerat och väntat på.
Ingen skada är väl egentligen skedd, eftersom jag ju hela tiden väljer själv, har roligt och är rätt nöjd. Kanske är det längtan och det lite förbjudna i dessa slapparaktiviteter som är grejen med dem, så att det inte blir lika viktigt att ägna sig åt dem när man väl har tid?
Men något måste det väl ändå betyda att jag beter mig som om jag hade en tenta att plugga till? Jo, om jag ska vara ärlig så förtränger jag så gott det bara går allt som har med ekonomi, jobbsökande, uppsatsskrivande och framtiden att göra. Så var det med den duktigheten.
Och varför, varför sätter jag igång med att städa en solig eftermiddag när det inte alls är akut utan lätt hade kunnat vänta några dagar till? Det var väl onödigt? Visserligen känner jag mig duktig av att få det gjort, men om några dagar (då det alltså egentligen borde ha varit lagom att städa) kommer det ju redan att ha börjat bli skitigt omkring mig igen. Nåja, nu var det faktiskt inte just det jag ville haka upp mig på.
Poängen är att det är precis nu jag faktiskt har som mest tid till att ägna mig åt alla de slappa aktiviteter som jag nästan bara drömmer om annars, att jag förstås även nu vill göra allt det där men att jag precis som alltid annars (tja, för närvarande är det så i alla fall, så länge jag inte har en massa plugg att sköta) får för mig att jag ska vänta med det till sist på dagen. Till och med när jag inte har något kvar som måste göras! Då tar jag alltså itu med mindre viktiga "nyttigheter". Fram tills det blir kväll, då oftast något annat dyker upp, visserligen för det mesta något trevligt, men det slutar ändå med att jag inte gör det där jag hade planerat och väntat på.
Ingen skada är väl egentligen skedd, eftersom jag ju hela tiden väljer själv, har roligt och är rätt nöjd. Kanske är det längtan och det lite förbjudna i dessa slapparaktiviteter som är grejen med dem, så att det inte blir lika viktigt att ägna sig åt dem när man väl har tid?
Men något måste det väl ändå betyda att jag beter mig som om jag hade en tenta att plugga till? Jo, om jag ska vara ärlig så förtränger jag så gott det bara går allt som har med ekonomi, jobbsökande, uppsatsskrivande och framtiden att göra. Så var det med den duktigheten.
Mindre entusiastiskt
Kulturkalaset har dragit igång här i Göteborg. Förra året sprang jag som en galning på allt jag hann med (den som inte minns eller tror mig kan med fördel kasta ett öga på augusti 2008 i bloggarkivet), vilket var ganska mycket, tack vare att jag var ledig och bodde mitt inne i smeten. Ändå var det mycket jag hade kunnat tänka mig att se som inte kunde passas in i mitt schema.
Nu blev jag glad när jag insåg att det här plötsligt uppdykande kalasandet sammanföll med mina behov av att ta mig in till stan för att återse de stora gatorna och stenhusen, få tillbaka känslan av att vara i stan och känna mig hemma, se turister och turista lite själv och så vidare. Men när jag skummade igenom kalasprogrammet hittade jag nästan ingenting som föll mig i smaken.
Det är alltså ungefär likadant som det har varit med Liseberg i år. Förra året sprang jag där mest hela tiden, ibland ett par, tre gånger i veckan. I år har jag så här långt varit där två gånger, varav den ena nästan motvilligt.
Och jag undrar nu om det som händer är precis det som jag lite skämtsamt förutspådde när jag pratade om att mitt galna turistande under det första året i stan berodde på att jag sedan antingen skulle flytta härifrån igen eller bli som alla andra göteborgare som inte orkar bry sig om att se och göra någonting av sådant här i den egna stan.
Lite kanske det i och för sig kan ha att göra med att jag har flyttat. Här en bit utanför centrum är det mycket lättare att glömma att jag faktiskt ändå bor i Göteborg, och det är klart mycket lättare att bli lat och strunta i att åka in till stan för att göra saker om de inte är ordentligt planerade tillsammans med någon annan som ser till att jag kommer iväg. Det kan också vara så att jag har skaffat mig lite andra sysselsättningar sedan förra året. Och faktiskt, åtminstone teoretiskt, så kan det ju tänkas vara ett "sämre" utbud av nöjen här i år, och att jag hade en enorm tur att mitt superturistår i stan var just förra året.
Men ändå, kan det vara så att jag börjar bli som göteborgarna i allmänhet? Så trist i så fall. Inte var jag väl helt klar med den fascinerade lantisens perspektiv på saker och ting? Nej, jag tror bestämt att en uppryckning är på sin plats. Om jag bara orkar bry mig om att ta tag i saken.
Nu blev jag glad när jag insåg att det här plötsligt uppdykande kalasandet sammanföll med mina behov av att ta mig in till stan för att återse de stora gatorna och stenhusen, få tillbaka känslan av att vara i stan och känna mig hemma, se turister och turista lite själv och så vidare. Men när jag skummade igenom kalasprogrammet hittade jag nästan ingenting som föll mig i smaken.
Det är alltså ungefär likadant som det har varit med Liseberg i år. Förra året sprang jag där mest hela tiden, ibland ett par, tre gånger i veckan. I år har jag så här långt varit där två gånger, varav den ena nästan motvilligt.
Och jag undrar nu om det som händer är precis det som jag lite skämtsamt förutspådde när jag pratade om att mitt galna turistande under det första året i stan berodde på att jag sedan antingen skulle flytta härifrån igen eller bli som alla andra göteborgare som inte orkar bry sig om att se och göra någonting av sådant här i den egna stan.
Lite kanske det i och för sig kan ha att göra med att jag har flyttat. Här en bit utanför centrum är det mycket lättare att glömma att jag faktiskt ändå bor i Göteborg, och det är klart mycket lättare att bli lat och strunta i att åka in till stan för att göra saker om de inte är ordentligt planerade tillsammans med någon annan som ser till att jag kommer iväg. Det kan också vara så att jag har skaffat mig lite andra sysselsättningar sedan förra året. Och faktiskt, åtminstone teoretiskt, så kan det ju tänkas vara ett "sämre" utbud av nöjen här i år, och att jag hade en enorm tur att mitt superturistår i stan var just förra året.
Men ändå, kan det vara så att jag börjar bli som göteborgarna i allmänhet? Så trist i så fall. Inte var jag väl helt klar med den fascinerade lantisens perspektiv på saker och ting? Nej, jag tror bestämt att en uppryckning är på sin plats. Om jag bara orkar bry mig om att ta tag i saken.
tisdag 11 augusti 2009
Nytillskott i stallet
Idén är förstås stulen, själva hästen är tillverkad i Danmark (fast den kallas faktiskt "Dala Horse" på etiketten), men att ha en liten trähäst med Islands flagga på i min hästsamling är faktiskt helt perfekt!
Islandshäst!
Alla trähästarna på hyllan. Från vänster två äkta dalahästar, en faluhäst och så den isländska "dalahästen".
Islandshäst!
Alla trähästarna på hyllan. Från vänster två äkta dalahästar, en faluhäst och så den isländska "dalahästen".
Utsiktstoppsuppdatering
Jag känner att jag behöver ge utsiktsplatsen på Jenny Lindsgatan upprättelse, eller åtminstone justera poängsättningen en smula. Mina erfarenheter av platsen har utökats på ett sätt som gör att jag inte riktigt kan leva med min något hårda bedömning av denna utsiktsplats annars.
I lördags kväll satt nämligen jag och Göteborgskusinen på en solvarm klippavsats, hade fin picknick, spanade ut över stan och lyssnade på det vi kunde höra från Madonnas konsert på Ullevi. Jag missade visserligen den tjusigaste sortens solnedgång man kan uppleva från denna utsiktsplats, men insåg ändå att jag varit lite orättvis mot den tidigare.
(Tidigare poäng inom parentes.)
Personliga erfarenheter av platsen: [4 (3)]
Tack vare mer gynnsamt väder än vid tidigare besök, samt bevis på att det går att picknicka här blir det nu högre poäng.
Tillgänglighet: [3]
Utsiktskvalitet: [4]
Trängsel: [4 (5)]
En liten sänkning är motiverad, med tanke på vilken rusning det verkar vara till de bästa platserna när det är något särskilt. Nu är det ju inte storkonserter på Ullevi varje dag, men kanske kan även fina sommarkvällar orsaka trängsel?
Picknickmöjligheter: [3 (1)]
Bara man orkar klättra över muren och klarar att sitta på marken finns det faktiskt trevliga ställen att sitta och äta på.
Totalpoäng: [18 (16)]
Ett par höjningar, en liten sänkning, men i alla fall högre totalpoäng. Och även om inte förändringen är enorm så plågas jag åtminstone inte längre av att ha varit alldeles för hård och orättvis i min bedömning.
Utsikt mot Ullevi i väntan på Madonna.
Jag är fullt medveten om att jag satt betyg på somliga utsiktsplatser efter bara ett enda besök, och jag har inte för avsikt att hålla på och ändra mig för varje gång jag återkommer till något ställe, men undantag kan man väl alltid göra!
I lördags kväll satt nämligen jag och Göteborgskusinen på en solvarm klippavsats, hade fin picknick, spanade ut över stan och lyssnade på det vi kunde höra från Madonnas konsert på Ullevi. Jag missade visserligen den tjusigaste sortens solnedgång man kan uppleva från denna utsiktsplats, men insåg ändå att jag varit lite orättvis mot den tidigare.
(Tidigare poäng inom parentes.)
Personliga erfarenheter av platsen: [4 (3)]
Tack vare mer gynnsamt väder än vid tidigare besök, samt bevis på att det går att picknicka här blir det nu högre poäng.
Tillgänglighet: [3]
Utsiktskvalitet: [4]
Trängsel: [4 (5)]
En liten sänkning är motiverad, med tanke på vilken rusning det verkar vara till de bästa platserna när det är något särskilt. Nu är det ju inte storkonserter på Ullevi varje dag, men kanske kan även fina sommarkvällar orsaka trängsel?
Picknickmöjligheter: [3 (1)]
Bara man orkar klättra över muren och klarar att sitta på marken finns det faktiskt trevliga ställen att sitta och äta på.
Totalpoäng: [18 (16)]
Ett par höjningar, en liten sänkning, men i alla fall högre totalpoäng. Och även om inte förändringen är enorm så plågas jag åtminstone inte längre av att ha varit alldeles för hård och orättvis i min bedömning.
Utsikt mot Ullevi i väntan på Madonna.Jag är fullt medveten om att jag satt betyg på somliga utsiktsplatser efter bara ett enda besök, och jag har inte för avsikt att hålla på och ändra mig för varje gång jag återkommer till något ställe, men undantag kan man väl alltid göra!
måndag 10 augusti 2009
Dagarna på andra landet
Det blev alltså mer lantvistelse, mer skog, bad, blåbärsplockning, grill och stilla nätter med syrsor och månsken.
Det ser nästan precis ut som man vill tänka sig Småland, och det är inte så dumt tänkt, för det är faktiskt nästan Småland också.
Det var kräftor som showade i bäcken, en liten ödla som höll mig sällskap på dass under en regnskur, grodor på vägen, tama fiskar i sjön, möss som travade runt i husväggarna om nätterna, gosiga katter vid knuten och fästingar på benen. Och det var plötsligt jag och en älg, för några ögonblick ensamma med skogen. Det var djurens värld och jag fick vara i den för ett slag och vara den som fick anpassa sig.
Ännu fler fjärilar överallt!
Det var också människor: gemenskap, skratt, släktingar, utflykter och sena kvällar. Det var bröderna (jag tror jag ska kalla dem Mario och Luigi här i bloggen, trots att de varken är italienare eller rörmokare, men något vill jag ju kunna kalla dem vid behov) och deras goda humör, mat och idéer som alltid piggar upp. Det var tandborstklubben, spel, vattenpipa, stjärnkikare, tårta och tankar på och planer inför hösten.
Körsbären hängde ogenerat och frestade på plockvänlig höjd, som om ingen människa fanns i närheten.
Medan bröderna krigade inne i soffan framför en bildskärm utkämpade lupinerna sitt eget krig ute i solen, ihärdigt avfyrande sina små ärtbössor i alla riktningar.
Även den annars mer mänskligt fyrkantiga konsten sköttes förnämligt av naturen, som utan att fråga tog sig in på alla områden.
Och det var så långt, långt tillbaka till vardagen. Men den fanns alltså kvar när jag kom tillbaka till stan, hur mycket jag än hade glömt den. Det mesta var också som vanligt: 30 grader i mitt stängda rum (som så underbart såg ut precis som jag lämnat det, helt orört utan otrevliga överraskningar), inget mer än en hyresavi i postfacket efter nästan fyra veckor, samma gamla folk som hängde i trapphuset. Kylskåpet är nu åter fyllt med det mesta av det vanliga och krukväxterna är hemma igen (dock i bättre skick än jag lämnade dem före semestern), jag har packat upp och tvättat, så som sagt är det nog vanlig vardag snabbare än jag anar.
Men jag hade för ovanlighetens skull använt allt i packningen, sånär som på regnkläderna och diverse strumpor. Det tycker jag är ett rätt bra tecken på att tiden på resande fot har varit lyckad. Och lång. Dessutom har jag nu runt 300 olästa blogginlägg och har ingen koll på nästan någonting som har hänt nästan någonstans i världen de senaste fyra veckorna. Visst låter det nästan som om jag har haft semester!
Det ser nästan precis ut som man vill tänka sig Småland, och det är inte så dumt tänkt, för det är faktiskt nästan Småland också.Det var kräftor som showade i bäcken, en liten ödla som höll mig sällskap på dass under en regnskur, grodor på vägen, tama fiskar i sjön, möss som travade runt i husväggarna om nätterna, gosiga katter vid knuten och fästingar på benen. Och det var plötsligt jag och en älg, för några ögonblick ensamma med skogen. Det var djurens värld och jag fick vara i den för ett slag och vara den som fick anpassa sig.
Ännu fler fjärilar överallt!Det var också människor: gemenskap, skratt, släktingar, utflykter och sena kvällar. Det var bröderna (jag tror jag ska kalla dem Mario och Luigi här i bloggen, trots att de varken är italienare eller rörmokare, men något vill jag ju kunna kalla dem vid behov) och deras goda humör, mat och idéer som alltid piggar upp. Det var tandborstklubben, spel, vattenpipa, stjärnkikare, tårta och tankar på och planer inför hösten.
Körsbären hängde ogenerat och frestade på plockvänlig höjd, som om ingen människa fanns i närheten.
Medan bröderna krigade inne i soffan framför en bildskärm utkämpade lupinerna sitt eget krig ute i solen, ihärdigt avfyrande sina små ärtbössor i alla riktningar.
Även den annars mer mänskligt fyrkantiga konsten sköttes förnämligt av naturen, som utan att fråga tog sig in på alla områden.Och det var så långt, långt tillbaka till vardagen. Men den fanns alltså kvar när jag kom tillbaka till stan, hur mycket jag än hade glömt den. Det mesta var också som vanligt: 30 grader i mitt stängda rum (som så underbart såg ut precis som jag lämnat det, helt orört utan otrevliga överraskningar), inget mer än en hyresavi i postfacket efter nästan fyra veckor, samma gamla folk som hängde i trapphuset. Kylskåpet är nu åter fyllt med det mesta av det vanliga och krukväxterna är hemma igen (dock i bättre skick än jag lämnade dem före semestern), jag har packat upp och tvättat, så som sagt är det nog vanlig vardag snabbare än jag anar.
Men jag hade för ovanlighetens skull använt allt i packningen, sånär som på regnkläderna och diverse strumpor. Det tycker jag är ett rätt bra tecken på att tiden på resande fot har varit lyckad. Och lång. Dessutom har jag nu runt 300 olästa blogginlägg och har ingen koll på nästan någonting som har hänt nästan någonstans i världen de senaste fyra veckorna. Visst låter det nästan som om jag har haft semester!
Mot vardag och höst
Tillbaka i Göteborg. Ovant med staden omkring sig, med alla bilar och människor och utbudet av affärer. Ovant att åka buss. Ovant att ha tid att sitta vid datorn och att ha snabb uppkoppling och möjlighet att uträtta en massa saker jag inte har kunnat göra obehindrat på veckor. Ovant att vara för mig själv mer än några enstaka timmar.
Jag kommer på mig själv med att redan sakna den accepterade sävligheten, allt det vardagliga som stryks från schemat när man är på landet, bristen på tekniska finesser och kommunikationsmedel, vilket gör det möjligt och ibland nödvändigt att hoppa över att göra vissa saker man annars kanske borde, att alltid ha människor i närheten som inom någon timme noterar om jag är försvunnen eller om något har hänt. Till och med att inte längre bära omkring alla mina tillhörigheter i väskor känns lite småtrist.
Det går lättare än väntat att vänja sig vid förändrade förutsättningar, och jag brukar snabbt anpassa mig till att komma hem också. Oftast fortare än så här, men det beror nog på att jag inte varit hemma på allvar förrän i kväll, trots att jag återvände till stan för två dygn sedan.
Jag tycks också redan i vissa avseenden vara tillbaka i gamla spår, men efter att ha sovit halva dagen är det väl inte så konstigt att jag är pigg och inte alls har lust att sova fast klockan närmar sig femslaget. Dessutom går solen upp betydligt senare nu än senast jag satt här och pysslade mig genom nätterna, så jag hinner mer före soluppgången nu. Dock planerar jag att redan den kommande veckan skärpa mig och ta itu med vardagslivet, gärna på dagtid. Nåja, det återstår att se hur det går, men intentionerna är åtminstone goda.
Jag kommer på mig själv med att redan sakna den accepterade sävligheten, allt det vardagliga som stryks från schemat när man är på landet, bristen på tekniska finesser och kommunikationsmedel, vilket gör det möjligt och ibland nödvändigt att hoppa över att göra vissa saker man annars kanske borde, att alltid ha människor i närheten som inom någon timme noterar om jag är försvunnen eller om något har hänt. Till och med att inte längre bära omkring alla mina tillhörigheter i väskor känns lite småtrist.
Det går lättare än väntat att vänja sig vid förändrade förutsättningar, och jag brukar snabbt anpassa mig till att komma hem också. Oftast fortare än så här, men det beror nog på att jag inte varit hemma på allvar förrän i kväll, trots att jag återvände till stan för två dygn sedan.
Jag tycks också redan i vissa avseenden vara tillbaka i gamla spår, men efter att ha sovit halva dagen är det väl inte så konstigt att jag är pigg och inte alls har lust att sova fast klockan närmar sig femslaget. Dessutom går solen upp betydligt senare nu än senast jag satt här och pysslade mig genom nätterna, så jag hinner mer före soluppgången nu. Dock planerar jag att redan den kommande veckan skärpa mig och ta itu med vardagslivet, gärna på dagtid. Nåja, det återstår att se hur det går, men intentionerna är åtminstone goda.
lördag 1 augusti 2009
Landet (igen) nästa
Nu drar jag inom kort från mitt "landet" till ett annat "landet", i ett annat landskap med en annan skog, men på det hela taget ett ungefär likvärdigt ställe. Inte för att jag har gått och fått något emot Göteborg, men det är ändå bra skönt att inte behöva åka hem till vardagen riktigt än.
fredag 31 juli 2009
Hårkur
Somliga människor, eller faktiskt de flesta jag har hört uttala sig i frågan, klagar över hur dåligt det är att tvätta håret i sjövatten. De påstår att håret blir platt, halt, inte rent och allt vad det nu är. Själv njuter jag av mitt sjövattenstvättade hår som är så ofantligt mjukt och fluffigt (och både ser ut och känns mycket rent) att jag bara måste gå runt och klappa mig själv på huvudet ett antal gånger om dagen.
torsdag 30 juli 2009
Till den odlande Mjölbykusinen med hälsning från min mamma
"Såväl gurk- som tomatplantor växer och frodas. Kolla bara!"
Barnvakt
Pappa är borta över dagen så jag får försöka klara av de glada damerna på egen hand. Mamma och mostermaffian har nu blivit som tonåringar på sätt och vis. Nu har de börjat tok-sms:a till varandra, bara för att de kan. De sitter i varsin fåtölj i stora rummet och har skitkul. Okej, kanske inte som tonåringar, mer som fyraåringar. Men ändå, det är ju bra att de kan roa sig själva utan att bli destruktiva, gå loss på inredningen eller något sådant.
Fast det är nog ändå tur att pappa kommer tillbaka till kvällen och håller ett vakande öga på ungdomarna, för jag får eget besök att larva mig med. Jag misstänker att det blir en del ordvitsande och jämförande av strumpor. Våra nöjen är betydligt mognare än de andras, ju.
Fast det är nog ändå tur att pappa kommer tillbaka till kvällen och håller ett vakande öga på ungdomarna, för jag får eget besök att larva mig med. Jag misstänker att det blir en del ordvitsande och jämförande av strumpor. Våra nöjen är betydligt mognare än de andras, ju.
onsdag 29 juli 2009
Mostermaffian, bävrarna och blåbären
Mostermaffian är på besök några dagar. Idag drog hela gänget iväg ut till bäversjöar och bärskogar. Bävrarna hade visserligen flyttat från just det här stället och bara lämnat stugan där den stod, och trots att det fanns mängder av blåbär och flera goda plockare insamlades bara någon liter, men det blev ändå en skön skogstur, vädret var gynnsamt och naturen relativt bilfri och väldoftande. Själv plockade jag inte mycket, utan rände mest omkring och spanade på allehanda djur.
Yet another bäverhydda.
Många och goda, men svåra att samla på hög.
Det kryllade av fjärilar och just precis de här blommorna var tydligen ett av skogens inneställen för dessa typer just nu. Varför har jag ingen aning om.
Jag skymtade något som såg ut som skor spetsade på en påle, och var tvungen att gå dit och undersöka saken. Jaha, en saltstensbehållare, så kreativt. Hur klarade sig förresten älgarna innan människan började sätta upp saltstenar åt dem?
Yet another bäverhydda.
Många och goda, men svåra att samla på hög.
Det kryllade av fjärilar och just precis de här blommorna var tydligen ett av skogens inneställen för dessa typer just nu. Varför har jag ingen aning om.
Jag skymtade något som såg ut som skor spetsade på en påle, och var tvungen att gå dit och undersöka saken. Jaha, en saltstensbehållare, så kreativt. Hur klarade sig förresten älgarna innan människan började sätta upp saltstenar åt dem?
Ständigt dessa obegripliga biljettsystem
Att boka tågresor var precis lika jobbigt den här gången som vanligt. Och en webbplats som är superseg redan med bredband är inte kul att surfa runt på med extra långsam uppkoppling. Men det var varken det, de hundra byten man tvingas till när man reser mellan två mindre orter som inte råkar ligga på rätt linje genom landet eller de hutlösa priserna för tågresor jag fäste mest uppmärksamhet vid den här gången. Fast jo, det hade med priserna att göra ändå.
Här på landet har vi närmaste järnvägsstation i den stad som ligger en mil söderut. Men den är liten och ibland går det inte så bra att ta tåget dit eller därifrån. Då kan man välja den lite större stad som ligger cirka tre mil norrut i stället. I vilket fall som helst måste någon skjutsa och hämta, för några bussar går det inte.
Nu, för två personer som skulle göra en resa till en viss ort längre söderut i landet skulle det kosta 769 kronor att ta tåget som gick från den större stan, den som alltså först kräver en lite längre bilresa och dessutom åt "fel" håll. Så undersökte vi alternativet, den närmare belägna mindre stationen. Därifrån skulle det i och för sig ta längre tid (utan hänsyn tagen till skillnaden i bilrestid visserligen) och ge ett ytterligare byte, men bara kosta 719 kronor.
Sedan tittade vi närmare på detaljerna. Då stod det klart att den billigare resan innebär att man tar ett första tåg till den större stationen längre norrut, där man hoppar på exakt samma tåg som man annars skulle ha tagit direkt därifrån. Fast på detta sätt blir resan 50 spänn billigare!
Det gäller att tänka på alla möjligheter.
Här på landet har vi närmaste järnvägsstation i den stad som ligger en mil söderut. Men den är liten och ibland går det inte så bra att ta tåget dit eller därifrån. Då kan man välja den lite större stad som ligger cirka tre mil norrut i stället. I vilket fall som helst måste någon skjutsa och hämta, för några bussar går det inte.
Nu, för två personer som skulle göra en resa till en viss ort längre söderut i landet skulle det kosta 769 kronor att ta tåget som gick från den större stan, den som alltså först kräver en lite längre bilresa och dessutom åt "fel" håll. Så undersökte vi alternativet, den närmare belägna mindre stationen. Därifrån skulle det i och för sig ta längre tid (utan hänsyn tagen till skillnaden i bilrestid visserligen) och ge ett ytterligare byte, men bara kosta 719 kronor.
Sedan tittade vi närmare på detaljerna. Då stod det klart att den billigare resan innebär att man tar ett första tåg till den större stationen längre norrut, där man hoppar på exakt samma tåg som man annars skulle ha tagit direkt därifrån. Fast på detta sätt blir resan 50 spänn billigare!
Det gäller att tänka på alla möjligheter.
måndag 27 juli 2009
Det gäller att prioritera rätt
På Island upptäckte jag till min förtjusning att jag hade full mobiltäckning vart jag än begav mig, om det så var flera timmars bilresa rakt ut i en stenöken eller upp på en glaciär. Barnsligt nöjd kollade jag mobilen flera gånger om dagen, även när jag inte alls behövde den, bara för att än en gång få bekräftat att jag, till skillnad från andra delar av sällskapet, minsann kunde ringa när jag ville.
Tillbaka i Sverige får vi åter våra vanliga roller. Här betyder mitt abonnemang ungefär Sveriges sämsta täckning. En mil från närmaste stad har jag nu således en mobil som inomhus är fullständigt värdelös som telefon och som utomhus i bästa fall har skaplig täckning, i alla fall om jag går ner till sjön. Det är till och med sämre än det har varit tidigare. De andra i familjen måste åka ut i skogen och gömma sig bakom något berg någonstans för att förlora kontakten med omvärlden.
Man kan ju tycka att det är osmart av mig att välja just den operatör jag nu har, men vadå, det gör ju att jag kan stå på en isländsk vulkan och skicka sms!
Tillbaka i Sverige får vi åter våra vanliga roller. Här betyder mitt abonnemang ungefär Sveriges sämsta täckning. En mil från närmaste stad har jag nu således en mobil som inomhus är fullständigt värdelös som telefon och som utomhus i bästa fall har skaplig täckning, i alla fall om jag går ner till sjön. Det är till och med sämre än det har varit tidigare. De andra i familjen måste åka ut i skogen och gömma sig bakom något berg någonstans för att förlora kontakten med omvärlden.
Man kan ju tycka att det är osmart av mig att välja just den operatör jag nu har, men vadå, det gör ju att jag kan stå på en isländsk vulkan och skicka sms!
lördag 25 juli 2009
Mölja
Idag var jag och mamma på mölja (det finns uppenbarligen många ord för i princip samma företeelse) i Söderbärke. Jag hade låga förväntningar och blev positivt överraskad. Det var en rejäl marknad, som fyllde i stort sett hela den lilla ortens centrum. Visst, utbudet var det vanliga svenska marknader brukar erbjuda: storblommiga kläder, plastiga leksaker, sliskigt godis, mer eller mindre lustiga strumpor, diverse hemslöjd och hantverk, krafsiga smycken, gamla serietidningar och loppis. Men en del saker var riktigt fina och kändes väldigt passande här, som träskor och snygga korgar av alla de slag. På en liten scen stod en karl med påsiga jeans och uppkavlade skjortärmar och gastade på brett bergslagsmål och lekte reklamavbrott genom att uppmana oss att gå dit eller dit och köpa en ost eller ett par skor eller något annat.
Allt var extremt idylliskt och glesbygdsmyspysigt. Solen sken generöst, det var smockat med folk, så antagligen var hela samhället och alla omgivande byars sommargäster ute samtidigt, serveringarna såg ut att gå bra och inne i affärerna var det köer till kassorna. Och jag fick med mig några par av de skojiga strumporna hem. Fast skadad som jag är tänkte jag ändå större delen av tiden bara på Midsomer.
Exempel på strumpor.
Allt var extremt idylliskt och glesbygdsmyspysigt. Solen sken generöst, det var smockat med folk, så antagligen var hela samhället och alla omgivande byars sommargäster ute samtidigt, serveringarna såg ut att gå bra och inne i affärerna var det köer till kassorna. Och jag fick med mig några par av de skojiga strumporna hem. Fast skadad som jag är tänkte jag ändå större delen av tiden bara på Midsomer.
Exempel på strumpor.
På landet
Jag är alltså på landet. Mitt paradis fick vänta länge på mig den här sommaren, men nu är jag här sedan några dagar. Redan första kvällen gick jag runt och undersökte alla förändringar och allt som är sig likt sedan förr.Sjön svämmar över och där det annars är långgrunt kan man nu kliva i från den närapå dränkta bryggan och doppa sig direkt. Det känns ovant och lite underligt, men det går ju att bada i alla fall.
Jag har missat en del blommor som annars brukar pryda vägkanterna under mina sommarveckor här, men det finns fortfarande smultron och vitmåra kvar, och det doftar nyslaget hö så att luften känns alldeles tung. Jag går sakta på grusvägen och andas djupt.
På det stora hela är det sig likt. Monsterenen lever än och tycks inte bry sig om att den dragit på sig skador under vintern. Hammocken är en annan än förra året, men står på samma ställe som den gamla. Mamma pysslar med sina planteringar och pappa fäller träd, precis som det ska vara. Och bären mognar på trädgårdens alla bärbuskar.
Ett visst sorts lugn som jag bara hittar på landet ligger över byn och intar mitt sinne. Och visst är det mesta annorlunda här än i stan. Att jag mötte ett rådjur på kvällspromenaden kändes dock som något jag lika gärna skulle kunna göra hemma i kvarteren i Göteborg, och som jag faktiskt betydligt oftare har gjort där än här!
Smultronen mognar alltjämt kring fjärilsstugan på smultronön.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)