Lite synd är det förstås att området jag bor i råkar ha stans mest omöjliga namn:
Kirseberg. Som ickeskånsktalande är det inte lätt att göra rätt där. Jag
övar fortfarande och måste ta en kort tankepaus innan jag ger mig på
att försöka uttala det.
Efterleden i namnet förmodar jag kommer sig av
att stadsdelen ligger på en relativ höjd (synnerligen relativ, för det
är knappt att jag märker när jag går uppför backen, men är det Skåne så
är det, och har man inga berg får man låtsas), och därför ska det vara på
Kirseberg, har jag lärt mig. Alternativt "på backarna", vilket alltså
är trösten i sammanhanget, för det kan även jag säga. Jag bor på backarna. Utmärkt, även det, så
kanske saknaden efter berg och utsikter förebyggs eller dämpas en smula.
