Jag är prickig jag! (Berömt citat av Flinn som barn.)
Just när jag i förrgår började hoppas så smått (men inte mer än lite förstås) att saneringen äntligen började visa resultat, vaknade jag med omkring femton nya bett på en gång. Så mycket har det inte varit sedan de allra första dagarna av attacken, innan jag visste vad det rörde sig om.
 |
| Betten på halsen är relativt okej, förutom att de är fula. De blir bara röda och kliar då och då, medan alla bett på armarna och huvudet blir till hårda bölder. På händerna varierar det. En del bett blir bara små prickar som kan gå bort efter ett par dagar, medan andra blir extra stora och irriterade för att händerna ju hela tiden kommer i kontakt med saker, blir varma och så vidare. Och de flesta bett är som värst i fyra, fem dagar. Tur att man inte får femton nya varje natt! |
Igår hittade jag däremot, till min stora förvåning, inte ett enda bett som helt säkert var nytt. Glädjen över det var dock kortvarig, för i stället träffade jag på den första vuxna vägglus jag sett i verkligheten. Den hade hamnat i diskhon, där den halkade omkring och inte kunde ta sig upp på kanten igen. Urk. Och dessutom: ett faktiskt bevis för att de inte bara hänger i och kring sängen längre. Nu är det visserligen mindre än en meter från sängens fotända till "köket", men å andra sidan är det inte mycket längre till resten av rummet. Inget bra tecken.
 |
| Jag fångar dem i tejp och behåller dem för att demonstrera för deras gelikar vem som egentligen bestämmer här. (Ha, önsketänkande!) |
Till alla som googlar sig hit i desperat jakt på information:
Jag förstår er så otroligt väl, men ... Egentligen skulle jag redan för länge sedan ha velat ta bort detta inlägg, som är det mest besökta i denna blogg, eller åtminstone stänga av kommentarsfunktionen för den. För jag vill verkligen inte fokusera mer på detta. Men tar jag bort just detta inlägg och döljer dess kommentarer skapas en lucka som heller inte blir riktig, så jag låter den vara tills vidare, tillsammans med övrig rapportering från denna fas i mitt liv. I övrigt kan jag tyvärr inte förklara mer än detta.
