Det kan kännas en aning underligt att som jag nu gjorde komma till en ny plats när det är mörkt, men just därför, och för att besöket skulle bli kort, var jag extra glad över att vädret på lördagen var som gjort för små turistiga promenader i stan. Mario guidade mig runt på gator i kullerstens- och plankidyll, visade allt från intressanta klätterträd till det omtalade konstmuseet och tog mig sedan med till slottet, där vi gick på julmarknad. Trots ett överdåd av ullprodukter, tomtar, hudkrämer, halsband och julmat var det ändå att få traska omkring i själva slottet som var den stora upplevelsen för mig som var ny.
Ja, det står en bil där borta.
Det är en oskriven lag att pampiga byggnadsverk jag besöker ska vara åtminstone delvis klädda i byggnadsställningar.
Ingången till slottet vaktades av en ... julmyrslok?
Vattnet var vid en snabbtitt förvillande likt det på den här sidan landet, men det är väl inget fel med det.Efter en liten shoppingrunda tillsammans med Luigi (vilket var tur att vi hann med, så att jag sanningsenligt kunde svara ja när minst fem personer under kvällen sedan frågade om jag hade varit på Kvarnholmen, även om en enda klädbutik kanske inte var vad de hade i tankarna) återvände vi sedan till förberedelserna inför glöggpartyt.
Det blev en mycket trevlig kväll med varm och god stämning, lagom mycket folk mellan bokhyllor och ljusstakar, nya bekantskaper, glögg, mandel- och hasselnötsknaprande och samtal om ämnen på alla möjliga nivåer. Sedan var det mysigt att krypa till kojs uppe under vindstaket med nattregnet smattrande ovanför.
Så var glöggsäsongen inledd med besked. Och jodå, nog kunde man få både mandel och andra läckerheter till glöggen, allt efter tycke och smak.