Igår när jag var ute och tog en stärkande promenad på höstdoftande skogsstigar i närheten kom jag så på att jag åtminstone borde göra ett försök att leta efter det där vattentornet. Om man nu inte hittar det när man går omkring i kvarteren måste det ju ligga i skogen. Ja, om det nu inte verkligen är magiskt och inte går att komma till alls förstås. Men helt förlorad i min sagovärld är jag ändå inte, så det händer att jag tänker smått förnuftigt också.
Någon karta hade jag inte med mig och därför visste jag egentligen knappt ens åt vilket håll jag borde satsa på att gå, så jag valde helt enkelt stigar lite på måfå, med den enda regeln att jag inte skulle ha gått på dem tidigare. Och det gav resultat. Efter bara några minuters strövande lyfte jag blicken och där var det ju!
Höjden som vattentornet låg på var mindre än väntat och lätt att ta sig upp på, men tornet var omgärdat av ett högt brunt plank. Att det knappt ens syntes något klotter här fick mig att tänka att det här verkligen måste vara ett hemligt ställe, även om det nu ändå inte var övernaturligt. Jag följde planket runt tornet och på motsatta sidan fanns en öppning.Det visade sig att "planket" i själva verket var ett garage, att helt vanliga människor parkerade sina bilar där, att det fanns en bilväg upp till tornet och att det inte alls låg så långt från bebyggelsen om man tog den asfalterade vägen ner från kullen.
Så var det mysteriet effektivt avlivat. Men det är alltid lika roligt att upptäcka nya platser, så jag var ändå nöjd när jag promenerade hemåt igen.
