måndag 1 november 2010

Till dem som ändå inte läser detta

Okej, vissa vill inte finnas på Facebook, läsa bloggar eller ens sätta sig vid sin dator. De envisas med att besvara mejl med telefonsamtal (eller inte alls). Jag gör mitt bästa för att vara förstående. Men jag tycker att i så fall är jag i min fulla rätt att vägra att lyssna av min röstbrevlåda eller att då och då besvara sms och missade telefonsamtal med mejl. Någon rättvisa måste det ju finnas.

Om tidsbrist ska anses vara ett giltigt skäl för att välja bort den skriftliga kommunikationen måste samma villkor gälla för telefonsamtal. Och när jag nu har bestämt mig för att skriva ett visst antal sidor om dagen den här veckan ser jag ingen bättre lösning än att stänga av telefonen då och då för att få tillräcklig arbetsro.

Folk är ju olika, tycker olika, fungerar olika, prioriterar olika. Jag har fattat det. Fast jag lyckas aldrig meddela datorvägrarna detta. Konstigt nog.

Uppdatering:
Vid inlägget jag länkar till ovan fick jag förresten tips om att man kan stänga av sin röstbrevlåda, och nu då jag har en annan mobiloperatör än den gången visar det sig att det har blivit betydligt lättare att fixa detta. Men just som jag är på väg att koppla ur röstbrevlådan börjar jag ändå tveka. Vill jag verkligen aldrig ha den? Jo, nej, jo, nej? Och så presenterar sig ännu ett ämne för en meningslös bloggföljetong.