Den här veckan har vi hund. "Vi" alltså. Himmelska Hyresvärden och Lånesyrran är hundvakter. Själv råkar jag egentligen bara befinna mig i samma lägenhet.
Jag är inte alls van vid hundar. Efter uppväxtårens flyktiga bekantskaper med Nisse, Teddy och Manda hos kompisar hemma i Falun har jag inte haft någonting med hundar att göra. Så det här ser jag som en praktisk övning, ungefär som att träna på att umgås med barn. Det är så stort att man nästan kan skriva det på sitt cv, väl?
Kajsa är en stor hund. Stor och svart och full med päls. Och hon har en hunds fantastiska andedräkt. Jag är inte helt säker på om jag är en aning hundallergisk eller om det ändå bara är lukten jag är lite överkänslig mot. Så jag ser till att hålla dörren till mitt rum stängd. Fast Kajsa gillar det inte. Hon är ganska mycket vallhund och ser helst att flocken är samlad.
Hon sitter och stirrar stint på mig när jag äter. Det gör mig stressad. På sätt och vis liknar hon exkatten när hon gör så, och den första morgonen var jag helt oförberedd och drabbades av en akut längtan efter kattskrället. Även exkatten brukade sitta så där och stirra, länge, länge utan att ge ett ljud ifrån sig. Fast man såg att hon satt på helspänn och jag kände mig aldrig helt säker på att hon inte skulle hoppa upp på bordet. Hon gjorde mig alltid ofantligt nervös, men nu längtade jag ändå efter henne. En liten katt på golvet är ändå något annat än en stor hund som faktiskt når upp till bordskanten och ens tallrik.
Första kvällen, innan jag visste om Kajsa var en sådan hund som öppnade dörrar, föreställde jag mig hur det skulle vara att vakna med en stor, flåsande hund i ansiktet. Jag bestämde mig för att om det hände skulle jag gå emot mitt vanliga beteende och skrika rakt ut. Tack och lov har jag fått sova i fred.
Men i natt är jag och Kajsa ensamma hemma. Undrar hur hon ska stå ut med att vara utestängd så länge. Stackars Kajsa. Hon måste tycka att jag är supertråkig som varken ger henne mina mackor, gosar med henne eller syns till överhuvudtaget. Men vadå, jag är ju inte hundvakten. Jag bor ju bara här.
Det vete sjutton om jag har hunnit skaffa mig så värst mycket hundvana den här veckan. Men jag har bott i samma lägenhet som en hund i några dagar i alla fall. Alltid något.
