Bilden ovan hann jag precis ta innan dagsljuset tog slut, efter att jag irrat omkring med bil alldeles för länge genom en skog som jag borde ha kunnat betydligt bättre än så. Till slut kom jag alltså ändå fram till bäversjön som jag brukar följa med föräldrarna till då och då. Bävrarna tycktes ha blivit ivägjagade av större och mer miljöovänliga skogsavverkare, men äldre spår av dem fanns fortfarande kvar.Virrkörningen var inte den enda bilrelaterade blundern för min del denna helg. Det första jag gjorde när jag kom fram till stugan var nämligen att köra i diket. Precis utanför vår grind. Jag har aldrig gjort något liknande förut, trots att jag faktiskt redan hunnit ha körkort i rätt många år. Det var en enorm tur att en av grannarna fanns på plats, för vad jag annars skulle ha gjort kan jag inte ens föreställa mig.
Tyvärr förstörde nog detta lite av den trevliga stämning som jag i flera år har jobbat så hårt för att bygga upp mellan oss. Grannen verkade nämligen inte alldeles överlycklig över att bli tvungen att ta paus i sitt eget arbete och komma över och hjälpa mig. Hjälpa och hjälpa, förresten, jag tilläts inte göra mycket mer än att stå bredvid och vara tjejigt imponerad och tacksam (hu och usch!). Kanske berodde det på att jag inte lyckades hitta domkraften som låg mycket intelligent gömd i bilens innandöme.
Jag får trösta mig med att jag en gång faktiskt har kommit till denna grannes undsättning när han själv låg i samma dike en bit längre bort, då med en trave spånskivor över sig. Fast den gången behövdes ingen domkraft, så jag misstänker att det ändå är jag som är den största klanten av oss.
Men elda kan jag fortfarande i alla fall. Oj, vad jag har eldat! Så helt dum var väl ändå inte helgen.
