Ikväll var vi en sväng till Norrland. Det är ju i själva verket inte alls långt från Falun, så vi åkte en bra bit längre än man egentligen behöver göra för att bara ta sig över gränsen till Norrland. Vi åkte ända till Ikea (i Valbo då alltså).
Tänk ändå att man ska behöva åka till Norrland för att gå på Ikea! Ja, om man hellre vill det kan man förstås åka till Västerås eller Örebro, men det är ju klart längre. Att det fortfarande inte finns något Ikea i Dalarna känns lite underligt. Nog borde det väl finnas tillräckligt med folk här för att motivera ytterligare ett möbelvaruhus?
Samtidigt är det något speciellt det där med att vara tvungen att åka en bit för att handla sina platta paket. Under min uppväxt åkte vi till Ikea nästan exakt en gång om året, och då var det en stor händelse. Kanske är det därför jag fortfarande är så förtjust i hela Ikea-konceptet? Ändå har jag de senaste åren bott i en Ikea-stad och haft möjligheten att åka dit en gång i veckan bara för att titta om jag har velat. Det har gjort det klart mindre exotiskt, men det är ändå fortfarande speciellt för mig. Särskilt nu när jag har flyttat tillbaka till Dalarna igen. I alla fall tillräckligt speciellt för att det ska kännas roligt med en helkvällsutflykt med familjen till Norrland.
Enligt många sydlänningar är ju vi i Dalarna så gott som norrlänningar, och i vissa avseenden stämmer det nog. Vi är i alla fall beredda att åka en bit för det vi vill ha.
