Idag fick jag min första post sedan jag flyttade. Det tog alltså över en vecka, men med tanke på hur lite post jag får även i vanliga fall så är det faktiskt rätt bra ändå.
Det var en helt opersonlig, men ändå uppiggande, välkomsthälsning i form av en informationstidning om Falu kommun. Jag bläddrade i den och kände igen mig. Faktum är att jag hade besökt i stort sett alla sevärdheter minst en gång, kände till det mesta som berättades om stans historia och redan hade koll på var de flesta företag, affärer och sådant ligger. Jag är en mycket väl insatt nyinflyttad kommuninvånare. Och det var ju tur, med tanke på att jag hade missat årets två gratis bussrundturer för nyinflyttade.
På tal om bussar skulle jag visst få en gratis bussbiljett att göra en resa med inom stan, vilket ju faktiskt är väldigt fint av kommunen att bjuda på. När jag flyttade till Linköping fick jag inte det minsta lilla, inte ens ett vykort vad jag kan minnas, men så var de väl självsäkra och tog för givet att jag som student skulle stanna kvar i stan efter mina studier. (Det gjorde jag ju visserligen också ett tag, men nu ser jag det lite som en protesthandling att bidra till att inte invånarantalet i Linköping ökar alltför snabbt, samtidigt som jag är stolt över att få bättra på statistiken för Falun och Dalarna.)
Fast jag tror nog ändå att jag kommer att bjuda på den där bussresan. För att hämta ut den måste jag nämligen ta mig ner på stan, och har jag inget annat ärende där så blir det ju en helt onödig tur. Ska jag gå dit då och ta bussen hem? Nja, jag föredrar nog att cykla som jag brukar. Det är en av de stora fördelarna med en stad av Faluns storlek, att nästan allt i tätorten ligger inom cykelavstånd.
Med posten fick jag också ett kuvert med skojiga välkomsterbjudanden från lite olika affärer här i stan. Det stod att de ville "hjälpa till att forma mina nya köpvanor" ungefär. De sticker då inte under stol med sina avsikter. Men jag vet just inte om de kommer att nå sitt mål i alla fall. Erbjudandena kom nämligen uteslutande från affärer som redan har mina fötters röst, så att säga. Det var rabatt på storhandling på stormarknaden där vi ändå veckohandlar varje vecka, spolarvätska från kvartersmacken där mina föräldrar är stammisar, glasögonerbjudande från optikern jag gick hos som tonåring och lite annat smått och gott. Tackar! Det känns ju trevligt att få något som faktiskt passar en. Några nya köpvanor blir det nog inte av dessa erbjudanden, men å andra sidan är det ju rätt fint med uppmuntran till trogna kunder också, eller hur?
