You kick up the leaves and the magic is ... back

Plötsligt är forna tiders höstmagi tillbaka. Kanske är det så enkelt som att höstlöven i Lund är färgglada och både prasslar och doftar ljuvligt, i stället för att ligga som en sönderkörd, våt sörja på gatorna, som de brukar göra i Göteborg mest hela tiden. Eller så har det något att göra med att jag tycks ha hittat en kompis att gå till parken och vada runt i lövhögarna med.

Paraplylik i Lund

Nej, jag ska inte utvidga verksamheten, starta en filial eller något sådant. Det blir bara detta enda exemplar. För skojs skull, om man får uttrycka sig så.

Min oplanerade lördag

Efter två roliga veckor med extralånga veckoslut i Göteborg övergick verkligheten nog till lite mer av normal vardag, utan så mycket särskilt inplanerat, så den gångna veckan har jag fått tid att börja tänka på andra saker. Som på att jag faktiskt längtade hem en hel del. Till att bara vara hemma liksom. Och på hur hungrig jag hela tiden är och hur trevligt det därmed vore att äta ... både det ena och det andra.

Med tanke på mitt genuina ointresse för mat (planera, handla, laga, äta, frossa -- såå överskattat!) är det tämligen anmärkningsvärt att jag tänkt så mycket på livsmedel den senaste veckan. Antagligen beror det på att jag gör av med så ofantligt mycket energi under allt mitt tänkande på jobbet, kombinerat med att jag plötsligt ändrat mina matvanor. (Det har gått mot fler men mindre mål och i stort sett bara en faslig massa nyttigheter. Och inte ens när jag har varit och handlat så där sugen på allt möjligt har jag fallit för frestelsen att köpa skräp. Tydligen har jag dresserat mitt sockersug väl vid det här laget, trots att min hjärna i samma veva verkar ha börjat bli som folk.)

Hur som helst.

Jag har nu tänkt mig en helt ledig och skön lördag med minimalt planerat. Fast som vanligt när jag ska vara ledig tänker jag att jag ska hinna allt slappt och roligt jag kan komma på under denna begränsade tid jag har till förfogande. Och då närmar det sig snarare en att-göra-lista ändå, om än med nöjen.

Sova ut. Äta gott. Umgås med Mario. Se si och så många avsnitt av si och så många serier. Kanske virka lite? Jobba med andra hobbyprojekt. Bla, bla.

Ska sanningen fram brukar jag inte känna mig särskilt nöjd med helt lediga och slöa dagar (såvida jag inte är sjuk eller det är OS på tv, typ), så jag kanske måste se det som att jag betar av ledighetsaktiviteter för att jag ska känna att helgen har varit givande.

Men ändå: så himla typiskt mig. Så nu ska jag koppla ner och koppla av en stund. Helgmyset börjar -- NU!

Höstdagar

Det har varit två helt fantastiskt fina höstdagar i rad. Tror jag. Det har i alla fall känts så när jag har gått hem från jobbet. Så där som att det vore vansinnigt skönt att ta långa promenader, upptäcka nya ställen, njuta av hösten och annat vackert och kanske fota lite.

En borde verkligen passa på.

Om jag bara inte ständigt tycktes vara på väg någonstans, inbilla mig att jag har lite bråttom eller ha tråkärenden att uträtta och en massa grejer att bära på!

Jag borde kanske gå ut på lunchen och dra i mig lite solljus? Fast då måste jag förstås jobba längre på eftermiddagen, och jag är ju redan kvar längre än de flesta andra under veckans första dagar, bara för att i slutet av veckan kunna gå tidigare och jäkta till tåg och sådant.

Men snart är det mörkt mest hela tiden. Då slipper jag gräma mig mer över felprioriteringar gällande mitt utnyttjande av dagsljuset. Ha!

Hur som helst var det trevligt att den här gången varken behöva resa eller komma hem i regn.

Den enskilda människans påverkan

Läser i tidningen att Liseberg har haft färre besökare i år än förra säsongen. Inte hade jag väl kunnat ana att det skulle ge en sådan effekt, och till och med bli en nyhet, att jag lät bli att gå dit den här sommaren. Men nu känner jag mig så där betydelsefull igen.

Precis som varje vecka?

Precis som förra veckan tog jag redan på torsdagen tåget mot Göteborg. Precis som förra veckan gick jag alldeles för tidigt till stationen (man måste ju ha goda marginaler ifall det är kö till biljettautomaterna eller något ännu värre). Precis som förra veckan ledde det till att jag i onödan fick promenera med min packning i regnet, eftersom det upphörde strax innan jag kom fram till stationen. Precis som förra veckan var det dock ösregn när jag klev ut igen i Göteborg.

Och precis som förra veckan ser jag mycket fram emot veckoslutet här, som ser ut att kunna bli både lärorikt och erbjuda intressanta och trevliga möten med gamla och nya bekanta.

Dessutom ska det -- även denna vecka -- bli riktigt gôtt att sova i min egen säng!

Tre årstider

Även om det fortfarande meteorologiskt sett är sommar i Lund börjar det se lite ut som höst även här. På sina ställen kan man till och med gå och sparka i små samlingar av nedfallna, gula lönnlöv.

Men det här känns väl en aning vårlikt, eller?

Stadspark i skymningsljus

Nu (och det var väl på tiden, kan man tycka) har jag även tagit en första titt på Stadsparken här i Lund. Eftersom det började bli skumt redan när jag gick ut tog jag inte ens med mig kameran. Det är med andra ord naturligt att fråga sig varför jag alls ska blogga om stället innan jag har något att illustrera mina iakttagelser med, men som det ser ut nu är chansen liten att jag lyckas ta mig dit i fullt dagsljus på den här sidan vintersolståndet, så då är det ändå bättre med några första intryck än inget alls, tänker jag.

Jag har hunnit passera parken på åtminstone ett par sidor tidigare och då inte sett så mycket av den, så jag blev faktiskt lite överraskad av att den är så pass stor som den är. Och pampig. Utan att alls ha granskat några detaljer vet jag redan att det finns mycket att återkomma till och undersöka vidare.

Nu drev jag mest omkring på de mycket breda och mycket tätt liggande parkvägarna, som verkade finnas i en oändlig mängd och bara avgränsas av så mycket icke-väg som behövdes för att de inte helt och hållet skulle flyta ihop till en enda stor grusplan. Okej, okej, det fanns gräsmattor också, men hur som helst slogs jag av hur öppet det kändes nästan överallt, trots att det faktiskt stod en hel massa fina träd över större delen av parken. Det kändes ... udda. Fast parklikt, och därmed tämligen tjusigt.

Jag såg fontäner, en fågeldamm, många inbjudande parkbänkar, spännande stenlagda små gångar som försvann in i mörka buskage, fina byggnader (ett observatorium!) och en hel del annat som låter en ana att man kan få anledning att gå dit i diverse olika ärenden och sinnestämningar.

Visst, joggar- och fågeltätheten var väl kanske en smula hög för min smak, men kommer man dit på en annan tid på dagen och året misstänker jag att det kan se helt annorlunda ut. Tills vidare kan jag bara drömma om att en dag få ströva i Stadsparken i varmt solsken och slå mig ner på en bänk och studera folklivet och grönskan.

UB

En annan dag fick jag, som en del av min utbildning i jobbet, en alldeles egen guidad tur på universitetsbiblioteket (UB). Under ett par timmar visades jag runt i en värld bakom kulisserna som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.

Naturligtvis fotade jag inte. Förresten var jag fullt upptagen med att hänga med i vindlande trappor och genom mängder av låsta dörrar, så tanken slog mig inte ens. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag var Alice i Underlandet för ett tag.

Här är i alla fall den tjusiga byggnaden sedd utifrån.

Jag har aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Och så vitt jag förstår finns stället på riktigt, så det bör gå att återvända dit fler gånger.

Hoppas att det här jobbet fortsätter att vara lika magiskt ett bra tag till, även om jag kan tänka mig att det är ganska trevligt att vara hemmastadd i dessa miljöer också.

Botaniska (Lundversionen)

En eftermiddag, när det visserligen blåste halv storm men också var vackert soligt, passade jag på att ta en sväng genom Botaniska trädgården efter jobbet.

Att jag skulle börja jämföra den med Göteborgs motsvarighet var naturligtvis oundvikligt, men jag försökte trots allt låta bli. Fast okej, den här är mindre, men eventuellt finare. Eller nej, men lika fin. Tror jag. Kanske påminner den snarare mest om Trädgårdsföreningen, om man nu ska jämföra med något i Göteborg. Men strunt samma. Det här är ett helt annat ställe, det är fint och jag skulle egentligen kunna promenera där på lunchen varje dag om jag ville, vilket är allt som betyder något just nu.

Det var fortfarande mycket som blommade, men jag finner ju ro i att titta på så mycket annat också, och det fanns det här (även om jag tills vidare fick nöja mig med att se växthusen från utsidan).

Där fanns sten, bland annat. Jag har aldrig förknippat Skåne med sten, men inte mig emot. Jag är som bekant mycket förtjust i allt från grus till hela berg.

Och vatten! Man får inte vara alltför nogräknad när det gäller sådant på det här stället, men går jag med på att traska runt en damm för att få sinnesfrid så vet jag nu var jag kan hitta vatten även i Lund.

Turistvänlig bebyggelse

Alltså. Husen i den här stan är ju faktiskt inte av denna värld!

Och det gäller oavsett om de ser ut så här:

 

... eller så här:

Just nu är det väldigt mycket hjärta Lund här. Å andra sidan har det knappt börjat kännas något av att det är höst än, så jag vet att jag inte borde säga för mycket. Men hur som helst är det alltid trevligt att komma till ett nytt ställe under en gynnsam årstid, så att man kan få sig ett gott första intryck av stan att gå och suga på ett tag.

Bokmässan 2012, del 4

Inget onödigt krafs. Det var riktlinjerna jag gav mig själv inför tre dagar på bokmässan. Jag tycker själv att jag klarade det rätt bra. Jag tog inte reflexmässigt emot alla flygblad som sträcktes mot mig, jag plockade inte gratisprylar i parti och minut och jag handlade bara sådant jag kände ett behov av.

Här har ni resultatet dag för dag:

Dag 1: en liten, liten chokladbit (från kaffet vid lunchen) och en ännu mindre pärla som jag fick av Världens Sötaste Unge.

Dag 2: gratisprylar valda med stor omsorg. Bokmärke och almanacka.

Dag 3: tidskrifter, sudoku, böcker och en liten Kiki-plastfigur. Okej, böcker säger jag ju att jag inte ska ha fler, men läsning har jag numera lite behov av, till tågresor och ensamma måltider i Lund. Fast den översta boken är på nästan 1000 sidor, så bara den lär väl hålla mig sysselsatt i ett halvår. Den lilla Kiki är dels ett bidrag till min gamla (i stort sett vilande) plastfugursamling, dels tänkt som uppmuntran till mig själv ifall jag någon gång skulle känna mig ensam och vilsen i en ny stad.

Bokmässan 2012, del 3

Var höll alla människor hus när det var svininfluensa i farten och världen svämmade över av folkbildande information om hur man begränsar smittspridning?

Varför är det till exempel så få människor som verkar ha fattat det här med att man hostar och nyser i armvecket? Inte rakt ut i luften på folk omkring en. Och helst inte heller i handen.

(I synnerhet som de flesta är högerhänta, och därmed troligtvis reflexmässigt för just högerhanden till munnen när de ska hosta, och sedan går och skakar hand med minst hundra personer var på exempelvis tillställningar som bokmässan. Men det gäller förstås även till vardags, för de allra flesta människor använder väl också sina händer till att ta på saker lite varstans.)

Hur svårt kan det vara?

Eller handlar det som vanligt bara om det här förbenade egoistsamhället, där frånvaron av hänsyn och omtanke om andra är förhärskande? Att det faktiskt inte är någon som bryr sig?

Bokmässan 2012, del 2

Okej, nu om inte förr är jag officiellt en ordboksnörd.

Jag satt på spårvagnen och passerade en butik som hade en skylt med texten A-ANTIKVITETER.

Och då tolkade jag det inte som en normal människa hade gjort, som en sammansättning och förmodligen butikens namn, alltså A-antikviteter, utan automatiskt läste jag "A till ANTIKVITETER".

De hade väl rea på första bandet av någon mindre känd (och inte så proffsig) ordbok, antar jag.

Såklart.

Bokmässan 2012, del 1

Jag får en "långhelg" (det vill säga tre nätter) i Göteborg den här veckan, tack vare bokmässan. Och samtidigt som det är bokmässa på det vanliga underbara sättet blir det i år en hel del nyheter för min del. Så här långt har de varit mycket fördelaktiga.

För första gången har jag idag sett bokmässan lite mer utifrån utställarens perspektiv, då jag har stått i monter och varit representativ mest hela dagen. (Och det kan ju behövas, inte minst för orkens och variationens skull, eftersom jag sedan har tänkt gå två dagar till på mässan, fast bara som mig själv.) O, vad roligt det var! Och o, vad mycket jag skulle vilja berätta om det hela, men så var det ju det där med att jag inte skulle lämna ut för detaljerade uppgifter här i bloggen, så ... ja.

Men jag kan faktiskt inte låta bli helt. För jag är ny i branschen och allt är gigantiskt och jättehäftigt och helt underbart i mina ögon, och att jag inte fick den gamla vanliga bloggräkmackan gottgjordes med råge av att jag plötsligt fann mig bjuden på fin trerätterslunch med Akademifamiljen.

(Alltså, ja, ja! Ja, ni som fattar fattar. Iiiiiiihhh!)

Och jag fick fortsätta träffa en massa människor med spännande arbeten och kunskaper, och jag fick gå på seminarium med en av mina stora yrkesmässiga förebilder, och jag fick träffa en del andra bekanta dessutom, och samtidigt lät jag bli att se mer än bara en liten skymt av allt det andra, som jag tänker ta itu med i morgon.

Nya promenadvägar

En sak som väldigt mycket påminner mig om Göteborg och tiden i Haga är den förundran jag känner inför att man faktiskt på allvar kan bo så att man inte bara kan promenera till jobbet (och tåget och typ alla bekanta som bor i stan), utan också på samma gång får gå genom sådana fantastiska kvarter som dessa!

Oftast tar jag de pittoreska smågatorna belagda med gatsten och kantade av oregelbundna trottoarer där klätterrosor växer ur små planteringar mellan stenarna. Än så länge är det vackert ljust och behagliga temperaturer även om man ger sig ut strax före morgonrusningen. Och då går jag där och njuter och växlar mellan att vara lättimponerad turist och en drömmare i något slags overklighet. För det ser ju så fantastiskt utländskt, ja, nästan sagolikt, ut. Där finns sådant där som jag främst väntar mig att se på film eller vykort.

Till exempel så här.

Fast ibland kan jag förstås vilja ha lite variation. Då väljer jag affärsgatorna i stället, kanske på hemvägen, och passar på att kika in i några butiker under tiden. Och det är ändå lika behändigt nära!

Fontän i motljus

Jag inser att bilden i bloggens sidhuvud behöver uppdateras. Det har dock låg prioritet, så tills vidare får ni nöja er med en bild här.

Denna fontän är måhända inte lika världsberömd som Poseidon på Götaplatsen i Göteborg, men jag misstänker att den är bekant för den som kan Lund, så den får duga som motsvarighet till mitt hemmagjorda frimärke där i sidhuvudet.

(P.S.)

Jag gillar fortfarande parenteser också. Uppenbarligen.

Ny i stan 2.0

Okej, nu vill jag blogga igen. Men var börjar jag? Det är svårt att välja mellan alla intryck och nya miljöer och vanor. Och så har jag en uppsjö jämförelser att dra fram i ljuset.

För det är så lätt att dra paralleller till hur det var när jag var ny i Göteborg. (Den som är glömsk, en ny bekantskap, nyfiken eller nostalgisk rotar nu i bloggens arkiv från början av 2008 och framåt.)

Jag ska nog till och med drista mig till att göra en punktlista, bara för att lite extra markera hur jag går och radar upp likheterna för mig själv. Så här:

• Jag drar plötsligt och hyfsat oväntat till en främmande stad som är belägen betydligt längre söderut än jag tidigare i livet tänkt mig att jag någonsin skulle vilja bo. (Och där det blåser!)
• Jag får, med stor tur och utan någon direkt ansträngning, tag i ett hyresrum hos en (klart äldre) kvinna, som efter bara ett kort telefonsamtal är beredd att ge mig en chans och låta mig flytta in utan vidare krusiduller.
• Jag hamnar i ett modernt och fint hus i centralt läge mitt i ett vansinnigt idylliskt område.
• Jag får oförskämt fina hyresvillkor (på detta ställe lever jag faktiskt snarare pensionatsliv än känner mig som en inneboende) och kommer (naturligtvis) genast bra överens med min hyresvärd.
• Jag har en ny, stimulerande sysselsättning att ägna dagarna åt.
• Jag traskar runt i stan och tycker att det mesta är vackert.
• Jag kommer ensam till min nya stad och känner på förhand bara någon enstaka person att eventuellt träffa, men möter snart en massa jättetrevliga människor som gör mig hög på livet.

Det finns förstås skillnader också.

• Här har jag ett jobb att gå till, vilket gör att jag äntligen känner mig lite mer jämnårig med den jag antas vara. (Nu ser jag på horderna av studenter och suckar lyckligt över att jag inte tillhör dem längre.)
• Jag bor inte här på riktigt (än) utan lever med ett mycket begränsat antal ägodelar (vilket i detta skede av livet trots allt passar mig ypperligt).
• Öhh ... Jo! Jag har visst inte samma tid och ork att blogga (eller möjlighet att turista i stan) som i Göteborg för fyra år sedan. Förklarligt nog.

Så vi får se vad det blir. Ett tips till mig själv är att försöka skriva kort och någorlunda regelbundet i stället för att veckovis i taget gå och samla på mig uppslag som jag sedan antingen spottar ur mig allt på en gång eller helt förkastar. Dock är det mycket så med mig att allt händer i klump. Både i bloggen och livet, vilket ni som hängt med genom åren nog har märkt. Annars kommer ni mycket snart att bli varse att det är så det ligger till.

Omställningstid

En arbetsvecka, en veckopendlarhelg och början på ännu en arbetsvecka senare:

...

Nähej.

Jag har fortfarande inget behov av att meddela mig med omvärlden. Ändå har jag naturligtvis egentligen hur mycket som helst att berätta, i synnerhet i jämförelse med hur mitt liv var för bara ett litet tag sedan.

Men kom också ihåg detta. Jag är en av de där kufarna som behöver ganska mycket egentid för att hämta mig efter större sociala aktiviteter. Med större menar jag sådant som innebär att träffa fler personer än min sambo under ett par timmar eller så. Och minns då att jag just gått från att vara nästan helt för mig själv nästan hela tiden till att nu umgås med olika människor i stort sett all min vakna tid.

Jag upplever dock just nu något alldeles fantastiskt. Ja, det kan till och med vara "the time of my life", i brist på mer uppenbara svenska formuleringar. Men jag har också fortfarande en del att stå i innan jag hittar mina nya rutiner. Dessutom försöker jag utnyttja de ljusa och varma timmar som är kvar innan vintermörkret definitivt halas ner över oss till att upptäcka den här stan jag har omkring mig på vardagarna.

Så även om jag gärna bloggar om allt det där som folk jämt undrar över (det vill säga "hur jag har det"), för att slippa dra allt hundrafjorton gånger, så bryr jag mig just nu inte om det heller. Och när jag på fredagen sätter mig på tåget för att åka hem för ett dygn eller så stänger jag utan dåligt samvete av mobilen för att få vara en stund med bara mitt eget huvud och därefter umgås med mannen.

Det är ju för sjutton mitt liv, kom jag på, och för en gångs skull är det dessutom ett liv där det känns prioriterat att verkligen lägga allt fokus på att leva i varje sekund, så även om jag vet att alla som väntar på svar bara vill mig väl bryr jag mig just nu inte så fasligt mycket om att vara till lags. Jag bryr mig hellre om att ta vara på de ljuvliga stunderna. På något sätt känns det för närvarande som om jag gör detta bäst utan att prata så mycket om det.

Men jag släpar med mig kameran överallt, så endera dagen kanske jag kommer ihåg att ta upp den ur väskan. Sedan kanske jag visar bilderna. Om jag hinner och nänns.

Puss och kram. Hoppas att hösten är fin hos er också.