lördag 4 februari 2012

Tvångsmässigt melodifestivalsinlägg

Nej, jag kan inte låta bli. Inte ens när bloggen i stort sett ligger nere.

Men vad ska man ta sig till när man är född i ett land med Europas bästa schlager-tv-produktioner och där halva befolkningen påstås följa Melodifestivalen, men man ändå bara omges av oförstående och ointresserade dönickar?

VA?!

Klart jag måste blogga om det.

Alltså, så här var det:
  • Årets första deltävling var e-x-t-r-e-m-t lovande. Eller, ja. Men det skulle mycket väl kunna bli den bästa årgången på flera år. Som tv-program betraktat alltså. Nu brukar jag ju vara ganska förlåtande och gilla de flesta programledare och skämt och så där, men i kväll var det faktiskt genuint proffsigt och roligt. På riktigt! Fatta frustrerande när alla man tycker om och vill ha roligt med missar detta tillfälle till skön stämning (för att inte tala om mina kommentarer)!
  • När jag förhandslyssnade på låtarna från första repetitionen i förrgår var allt bara skräp. Utom möjligen en låt, som jag till min stora förvåning tyckte var okej. Men så brukar det ju vara. Första deltävlingen brukar bara innehålla krafs, och vinnarna där brukar egentligen inte förtjäna sina finalplatser. Dessutom brukar jag nästan alltid börja gilla allt mer efter ett par lyssningar. Men nu! Pang! Så var sju av de åtta låtarna klart bättre i kväll. Bara en var klart obehagligare. Och den som var okej i förrgår är jag beredd att direkt skicka till Azerb... ja, hur det nu stavas. Baku alltså.
  • Å, ljuvliga lyckorus! När någon som var en total supertönt, eller i alla fall nästan, senast man hörde personen i fråga, plötsligt är genomkompetent och bjuder på låten och showen man kan (och måste, eftersom det dröjer innan man får se den igen) leva på länge. Så går det när det inte är säsong på Liseberg.
  • Sedan gick det bra för Frölunda också (och då talar jag fortfarande om schlagern, inte om exempelvis hockey, för det kunde jag inte bry mig mindre om). Efter vad jag har för mig att jag vet. Bara en sån sak.

Ja, det var bara det. Förlåt att jag besvärade er med mitt obegripliga och otidsenliga intresse.