måndag 14 februari 2011

Kyla och mystiska konstigheter

Jag har klockor överallt omkring mig och är enormt beroende av att ha koll på tiden. Trots det har jag inte bytt batteri i mitt armbandsur sedan det stannade för något år sedan, och mobilen har jag inte alltid tillgänglig, så ibland tvingar jag mig helt enkelt att klara mig utan att veta vad klockan är. Men generellt skulle jag nog kunna anses vara rätt pålitlig med tidsuppgifter, ifall jag iakttar något speciellt och behöver redogöra för hur dags det var.

Ett klockberoende känns förresten på något vis lite mer relevant än att ha termometrar överallt och ständigt övervaka minsta temperaturändring, så som vissa av mina närstående (som jag väl av hänsynsskäl inte ska hänga ut här, men mina föräldrar skulle eventuellt kunna ta åt sig) gör.

Idag har dock mina två termometrar* varit av största intresse för mig. Om ni är nyfikna visar de båda på 18 grader nu, vilket nog förresten är en större enighet än de har uppvisat någon gång tidigare.

Efter att knappt ha kunnat sova under natten, på grund av fysiska obehag, blev jag på morgonen också stående ute i kylan i väntan på en buss som bara blev senare och senare. Och när jag kom hem frös min redan försvagade kropp ännu mer, då det visade sig att värmen inne inte fungerade. Den kom så småningom tillbaka, men vilken tid det kan ta att få upp temperaturen i ett litet rum! Så här sitter jag nu inlindad i tjugofjorton lager av ylle och fleece och har åstadkommit så mycket som att se den tredje delen av Sherlock.

Åh, jag identifierar mig så med John för de där ständiga pikarna om bloggandet! Sherlock själv gillar jag för att han lägger märke till små detaljer som andra inte ser. Jag är rätt mycket sådan också, om än inte alls i samma extrema utsträckning som han.

När jag diskade nu noterade jag exempelvis denna mystiska mörka rand på kaklet ovanför spisen (jaja, kokplattan då).


Den har inte varit där förut! Men kan den verkligen ha uppstått på mindre än ett dygn, medan jag var borta? Vad hände här den gångna natten egentligen?

Jag kom i alla fall snabbt på vad som åstadkommit själva mönstret.


Det kan alltså inte vara sot från min matlagning. Bordstabletterna står ju inte på spisen när den är på.

Okej, nu känner jag mig mest bara som John igen. Tankarna leder inte vidare åt något håll. Men jag vet åtminstone vad klockan är.


*Den ena hör faktiskt till bostaden och är placerad på det där stället i ögonhöjd på en innervägg där alla hyresvärdar tycks anse att man ska uppehålla sig.