måndag 10 januari 2011

Dags att snuffa med oxarna

Är det jag som inte hänger med nu igen? Plötsligt är det ett himla tjat om oxveckorna. Eventuellt är det bara tidningarna som har bestämt att befolkningen nu ska tryckas ned med nästa dusch av katastroftänkande, för jag har då aldrig hört folk prata om detta förr.

Jag fattar verkligen inte varför det skulle vara relevant för människor i allmänhet. Även om jag hade varit normal och haft en ledighet som tagit slut nu så tror jag inte att jag skulle se veckorna fram till påsk som ett endaste dugg längre och tyngre än den ständigt lika helglösa och evigt långa och mörka hösten. Nu har det ju vänt! Nu blir det ljusare för varje vecka, decemberstressen är avklarad (jodå, den finns där även andra år och för andra än mig), det är nytt år med nya möjligheter och planer, krafterna kommer tillbaka och man kanske till och med får lite tid att gå ut och njuta av luften eller åtminstone se på vintersport på tv.

Det kan inte vara bara jag. Jag hoppas verkligen att jag inte är så förfärligt tvärtom i det här fallet. Sannolikt varierar det från person till person, ungefär som hur man ser på det när man slänger ut julen. Vissa menar att det blir mörkare då, men det beror ju på om julbelysningen består av extra ljus eller är ersättning för vanliga, starkare lampor. Naturligtvis finns det också människor som tycker att det är jobbigt långt till nästa långhelg, och det ska jag inte förringa, men i så fall är det väl framför allt dystert om livet bara handlar om de få dagar av ledighet man har?

Fast idag är jag faktiskt lite ledig (från studierna, that is) efter att ha jobbat hårt och länge. Motvalls som jag är.