fredag 9 april 2010

Vårlängtan å ena sidan

Det är sällan jag drömmer mig bort nuförtiden. Men den här veckan har varit så. En sådan vecka när kropp och ande tydligen inte har nöjt sig med att vara på samma ställe. Det är då jag tillfälligtvis längtar någon annanstans.

Jag kan sitta i ett mörkt rum med fönstret på glänt mot vårkvällen och höra en ensam koltrast därute sjunga som om det gällde livet. Och det gör det ju. Och så låter jag tankarna söka sig till landskap där skogen är stor och på riktigt, stigarna är djurens och bäckarna är fria från godispapper, där grusvägarna knastrar aptitligt under stövelsulorna när jag traskar framåt, där doften av våt vårjord inte har några gränser.

Eller så drömmer jag helt enkelt bara om en gård där man kan räfsa fjolårslöv på en gräsmatta och riva upp damm och ännu mer mossa, mylla och maskar, och där grannarnas röster på andra sidan bärbuskar och åldrande staket är trygga och välbekanta.

Oavsett vilket går flykten från verkligheten till en plats där allt är självklart och precis som det alltid har varit, där det är omedelbart och nära och jag inte behöver vänta på något. Där allt redan finns och är mitt.