söndag 22 mars 2009

Falun, söndag

Jag ska alltså flytta, och eftersom jag i över ett år har varit inneboende och separerad från en massa av mina egna saker, främst husgeråd och böcker, behöver jag hämta en del till Göteborg nu. Den här helgen har jag därför ägnat ett antal timmar åt att gå igenom alla lådor.

Det är en något underlig upplevelse. Jag är nämligen en sådan odräglig människa som alltid har en naturlig plats för varje sak, sorterar ämnesvis och logiskt och alltid, alltid vet var jag ska leta om jag behöver något som är undanstoppat någonstans. Men det blir uppenbarligen annorlunda när nästan allt jag äger ligger nedpackat. Det allra mesta är visserligen fortfarande smart packat tillsammans med likasinnade prylar i tydligt märkta lådor, men det finns ändå enstaka saker som vid någon av de två senaste flyttarna hamnat på efterkälken, råkat bli undantag och hamnat åtminstone halvgalet. Och då märker jag hur frustrerande det är att inte alls veta var de kan finnas.

En annan sak är att jag snabbt efter den senaste flytten upptäckte hur lite saker jag egentligen behöver, och hur mycket jag lätt klarar mig utan. Men mina böcker har jag saknat länge nu. Det är ju en smula knasigt, speciellt med tanke på hur sällan jag faktiskt läser om en bok eller ens tar ut den ur hyllan när den står i en sådan, men jag har väldigt starka känslor för mina böcker. Så när de nu måste ligga instängda i lådor känns det fel, fel, fel!

Nu fanns det en bok jag verkligen ville ha, så jag var tvungen att leta igenom lådorna efter den. Och jag sa till mig själv att jag bara skulle ta just den boken med mig tillbaka, för jag visste ju hur det skulle bli om jag började plocka med mig först någon, sedan bara ett par till, och så någon här och någon där och så bara de där också. Naturligtvis kunde jag inte helt hålla mig till min plan, för när jag väl såg alla mina älsklingar blev det väldigt jobbigt att veta att jag omedelbart måste lämna dem igen. Det blev alltså en liten trave med utvalda böcker som jag faktiskt trodde mig kunna ha användning av, men jag är stolt över mig själv för att jag inte tappade kontrollen helt.

Tricket var att jag intalade mig att det bara handlade om ett år till, för sedan måste jag ju bara få flytta till något större, mer eget, vuxnare och mer långvarigt. För även om jag inte behöver många saker för att leva ett gott liv, så kan jag ju egentligen inte leva utan mina böcker. Så är det bara.

Och även om jag inte behöver mycket av det materiella egentligen, så hindrar det ju inte att jag har samlat på mig en massa prylar som jag tycker mycket om och blir glatt överraskad av att hitta i lådorna, efter att faktiskt inte ha tänkt på dem på länge. Och så är jag där igen, tvungen att fatta beslut hit och dit, välja något, lägga tillbaka annat, föreställa mig vad jag får plats med, kommer att använda och till och med har nytta av.

Så nu börjar väl det här nästan omärkliga medplockandet av småsaker igen, som jag ägnade alla åren i Linköping åt, tills jag nästan hade alla mina saker hos mig där och Falun blev allt mindre hemma när det gällde hur mycket jag hade kvar av ägodelar i föräldrahemmet. Undrar hur länge jag ska behöva hålla på den här gången. Nu ligger de ju i alla fall fint packade, så den dag jag har möjlighet att återta vårdnaden om mina grejer kan jag bara hämta allt på en gång. Ja, förutom då att det vid det laget kommer att vara stora lufthål i varenda låda, efter de där småsakerna och enstaka böckerna jag så där lite omärkligt har plockat med mig efterhand. Så jag lär nog ändå få packa om allt en tredje gång.

Tur att jag är packningsnörd också då.