lördag 10 maj 2008

Tack för maten

Studentsnålheten har nu gått så långt att jag har lärt mig att låta mig bjudas på fika och mat ute av andra än de allra närmaste, helt utan dåligt samvete. Jag bara tackar och tar emot, och tänker att jag väl någon dag i en avlägsen framtid ska bjuda igen.

Nu slog det mig att jag idag dessutom helt omedvetet kom på ett knep som ger till exempel sådan gratis mat. Man ser till att umgås med människor som av någon anledning tycker om att ha en med. När de sedan föreslår något som kostar pengar så är man bara lite extra motsträvig, och till slut gör de nästan vad som helst för att övertala en och erbjuder sig därför att betala. Klart!

Så nu har jag varit på turkisk restaurang med en gammal barndomskompis och hennes, för mig tidigare helt okända, kollegor. Vem som känner mig någorlunda bra hade kunnat tro det? Inte jag i alla fall. Wow.

Pinglan är en sådan kompis som är bra att ha för att få lite extra skjuts på livetlevandet. Även bortsett från att hon har pengar, menar jag. Hon kommer till Göteborg, tar med sig strålande väder, ringer och meddelar när och var jag ska dyka upp, köper ytterligare några par skor och drar med mig på sådant jag inte skulle komma på själv. Sådana kompisar behöver man ju. Och jag har inte ens ansträngt mig. Fy på mig.