onsdag 7 maj 2008

Ögonblick

Ibland fattar man ändå de rätta besluten. Det är då man kan tänka bakvända "om inte"-tankar.

Om jag inte hade varit lat och lämnat in cykeln på verkstad, om jag inte hade ätit lunch lite längre än jag tänkt, om jag inte i sista minuten hade bestämt mig för att byta om till något lättare och snyggare eftersom det var så varmt och fint ute ... då hade jag inte heller mött en av mina bästa vänner mitt på Haga Nygata sedan.

Okej, det är ju inte i klass med att komma försent till båten och missa bytet till Titanic, eller att vara sen till jobbet och inte vara på plats i World Trade Center just den där morgonen. Men det var ändå första gången sedan jag flyttade hit som jag sprang på en bekant på gatan här i stora, stora storstaden. Och så var det dessutom den bästa tänkbara. Lycka.

Fast tydligen blir jag fortfarande fjorton år igen varenda gång han står framför mig, för jag lyckas alltid kläcka ur mig så konstiga och dumma saker. Jag fattar inte varför det ska behöva vara så. Hoppas att han inte blev ledsen i alla fall, för jag blev ändå så himla överraskad och glad!