onsdag 30 januari 2013

Som i hundra bloggar till frukost varje dag

Den här #Blogg100-grejen, alltså. Det är förstås vansinnigt trevligt med en hel drös gamla favoriter som i det närmaste återuppstått från det bortglömda. Men samtidigt är det väl typiskt med en sådan här samlad kraftansträngning från deras sida, för då får ju jag som läsare plötsligt så mycket mer att hinna med. Nu är det liksom fullt med oläst i rss-läsaren mest hela tiden, och hur ska jag själv då hinna blogga, tänker de? Jag hade ju precis vant mig vid att vara den enda överlevande i bloggosfären. Nu känner jag mig nästan ... trendig. Eller nåt.