måndag 21 januari 2013

När allt är roligt

Tydligen har jag jobbat undan tillräckligt mycket praktiskt för att hjärnan ska få lite mer fritt spelrum igen. Eller så beror det på den konstanta sömnbristen (som tycks balanseras av detta rus jag får av livet just nu). Hur som helst bara flödar kreativiteten och inspirationen plötsligt igen. Och det på väg hem från en lång dag på (det kreativitetskrävande) jobbet!

Då var det bara det gamla vanliga uttjatade problemet var jag ska få tid till allt ifrån. Det är förmodligen inte lösbart. Som stöd har jag då två viktiga insikter:
  1. Visst vill jag väl hellre alltid ha en massa saker jag skulle vilja göra (och därmed till exempel aldrig behöva bli uttråkad) än att ha gjort allt? Det säger Mario åt mig, och jag börjar fatta det nu. För i vilket fall som helst finns det ju ingen ände på vad jag skulle kunna tänka mig att göra, så hur som helst skulle jag inte hinna med allt innan jag dör. Så det är lika bra att vänja sig.
  2. Hur mycket jag än trivs med att pyssla och dona och greja med mina egna projekt på hemmaplan så är det kanske inte det som gör den stora skillnaden i längden? Det kan hända att det är nyttigare att odla sin personlighet och tänja på sina gränser i samband med sociala aktiviteter och lagom stora äventyr. Eventuellt.

Jag ska i alla fall försöka tänka i några sekunder när jag prioriterar hädanefter. Och låta en del av alla mina skojiga idéer stanna redan på idéstadiet utan att störa mig på det. Men det ska väl inte behöva hindra att jag studsar lite av iver när jag går från bussen och tänker ut dem?