torsdag 20 december 2012

Partir, c'est mourir un peu

Jag börjar visserligen vänja mig nu, jag som så länge avskytt att resa, och nu går det rätt snabbt att sno ihop ett nätt och lätt bagage. Och att det bara är olika varianter av "hemma" jag åker mellan underlättar förstås också. Men det känns onekligen helt förvrängt att aldrig vara mer än några dagar på samma ställe.

vansinnigt rastlös och rotlös är jag faktiskt inte. Det kommer att kännas extra hårt att flytta till ett nytt (förhoppningsvis) "hemma" när jag bara veckorna dessförinnan måste åka ifrån tre stycken "hemma", där jag har människor omkring mig som jag nog inte kommer att hinna tröttna tillräckligt på under denna kringflackande julsemester.

Men sedan ska jag vara stilla. Och ensam. Det är ju det jag alltid längtat efter tidigare, eller?