onsdag 19 december 2012

Packningsgalenskap

Jag tänker att det är lika bra att packa på så mycket jag bara kan, eftersom jag vet att saker och ting alltid tar längre tid än jag räknat med åtminstone i någon fas, i synnerhet på slutet när allt är kaos och bråttombråttom.

Sedan tänker jag att jaja, det är ju inte mycket att packa, så det kommer nog att vara lugnt. Men det gör väl inget om jag får vara ledig men utan det mesta de sista dagarna hemma eftersom jag nästan aldrig har tillgång till några av mina grejer ändå numera. Och i så fall får vi tid att ta igen myskvällarna vi missade nu. (Mitt i ett lådkaos, ja. Suck.)

Sedan får jag panik över att en hel kväll och en halv förmiddag går åt till helt "oplanerad" administration (det vill säga jag har ju räknat med att klara av den, bara inte tagit med den i tidsplanen).

Sedan packar jag järnet ett par timmar igen och känner mig duktig. "Jag har ju redan fått undan säkert hälften, och sedan har jag dubbelt så mycket tid den sista veckan här som jag hade nu."

Sedan blir jag galen på att det kan vara så mycket böcker och pärmar kvar ändå! (Sanningen är väl egentligen att dessa lådor utgör en stor andel av mitt flyttlass fortfarande, men i absolut mängd är det nog inte värre än för de flesta med akademiskt förflutet. Fast eftersom lådor med böcker, pärmar och porslin är de jobbigaste att flytta, och jag främst äger böcker, pärmar och porslin är det lätt att inse att de märks rätt bra under bärandet. Och att det är svårt att blanda ut med annat i de tyngsta lådorna.)

Sedan ... går jag nog och lägger mig och hoppas att min överarbetade hjärna har lust att ta lite semester med mig.