söndag 9 december 2012

Aldrig raka vägen

Det här med att det inte tycks finnas en enda rät vinkel i Lunds stadskärnas gatunät, det tycks faktiskt stämma i verkligheten och är inte bara något som kartproducenterna har hittat på för att få lite omväxling. Det är något mer med Lunds gator också, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (förutom snett, lutande, stundom halt men oftast charmigt då).

För en kan ju tycka att om alla korsningar är mer eller mindre konstiga och i högsta grad unika, då borde det vara lätt att lägga dem på minnet. Eller, ja, just det kanske jag också gör, men sedan är det något som ändå gör att jag inte lyckas pussla ihop mina minnesbilder till kontinuerliga promenadvägar i huvudet. Trots att jag knatar omkring på de här gatorna hela veckorna är det ändå ett mysterium varenda gång jag förflyttar mig från en punkt till en annan.

Att jag har bilden av kartan klart för mitt inre och är mer än medelmåttigt bra på väderstrecken hjälper inte mycket när jag vill gå någonstans på måfå, för då kommer vi till detta att gatorna mycket lömskt böjer av lite här och var, antingen lite diskret så att jag aldrig hinner fatta att jag bytt riktning förrän jag gått en halv kilometer för långt, eller så viker de av tvärt men utan att lämna någon utväg i någon annan riktning, och så hamnar jag på helt fel ställe fullt medvetet men utan att komma på vad jag ska göra åt det.

Alltså går jag mycket mer än jag tycker att jag skulle behöva från det ena till det andra här. Men det är ju fina miljöer att gå i. Och inte så långt genom stan. Och så är det bra med motion, så det gör väl inget då. Det är bara det att det är så himla skumt!