fredag 9 november 2012

Kattvakt

Jag vet i och för sig inte hur det var att vara kattvakt förr i tiden, låt säga på 1900-talet, och kanske är mina upplevelser inte alls särskilt representativa, men ändå, det är fasligt vad lyxiga arbetsvillkor det här kattvakteriet kan innebära!

En annan gång var det i en ny och flådig villa på en idyllisk skärgårdsö. I och för sig var vi då två personer om en katt, och nu är jag ensam i en lägenhet i centrala Lund tillsammans med två katter, men annars: mycket lika och mycket lyxigt.

Inte minst är takhöjden slående lik, med sina minst fjorton meter rakt upp till takfönstren på nästa våning (och bra akustik när man leker livligt på parkettgolvet). Och så kommer man här och möts av en kungligt proffsbäddad säng och får låna cykel och hela hushållet och halva kungariket och allt ni kan tänka er. Med en bra chans till turistande i krokarna under tiden.

Dessutom detta: Katterna som jag fått för mig skulle vara skygga, och som jag knappt räknade med att se första kvällen, har sedan jag steg in genom dörren inte lämnat min sida för ett ögonblick. Antingen tycker de inte om sin matte och husse eller (mer troligt) så är jag så lik dem att katterna genast accepterade mig som substitut. Dessutom dög tydligen min snörlekarkompetens, så jag har hållits sysselsatt ikväll, kan man lugnt säga.

Något naivt (ja, den där tidsoptimistiska sidan av mig känns ju igen från varje höst när klockan ska ställas tillbaka) tänkte jag mig hinna med lite hobbypysslande på kvällarna som blev över när jag nu för en gångs skull inte åker tåg halva helgen, men vi får se hur det blir med det. Nu är jag ju faktiskt i första hand kattvakt.

Undrar bara om jag vågar somna barfota i natt?