lördag 3 november 2012

Höstlöven som föll i år

Som jag sa till alla tyckte jag att det var en ovanligt fin höst, sett till viktiga höstelement som färger, dofter och lövstrukturer. Om det bara var ovanligt för mig, för mig de senaste åren eller berodde på var en befann sig kunde kvitta. Huvudsaken var att jag nu hade höstlöv att njuta av.

Så, med bara knappt två veckors fördröjning kommer här några bilder som jag såg till att ta på en lunchpromenad. Det var visserligen en gråmulen dag, men trots det väldigt väl vald, för dagen efter blåste merparten av löven ner.




Jag tycker mig kunna ana att det finns många lönnar i Lund. Det uppskattar jag särskilt av två anledningar. En är att det verkar medföra att det inte finns så överdrivet många lindar som i andra städer. Lindar (precis som björkar, fast av olika anledningar) är det väl mest bara dumt att plantera i stadsmiljöer. Det skulle man förstås kunna säga om lönnar också, med tanke på den kompakta lövmatta som landar under dem på hösten och kan bli en rejäl trafikfara, men vilka löv blir inte hala av regn eller bildar drivor av blåst?

Min huvudanledning till att bli extra glad av lönnar är förstås så personlig som att jag har växt upp med en enorm lönn utanför fönstret. Den fyllde bokstavligen hela utsikten när jag tittade ut i trädgården som barn och tonåring. Under lönnen stod kaninburen. Eftersom kaninerna var ute året om och det kunde bli riktigt kallt på vintern ibland brukade vi förbereda oss inför den genom att på hösten lägga in högar av lönnlöv i växthuset. Där fick de ligga och torka och bilda ett skönt underlag för kaninerna när dessa sedan behövde en något mer tempererad rastgård under de kallaste vinterdagarna. Doften av torkande lönnlöv ger mig därför alltid mycket goda minnen och harmoniska känslor.

Mmm, jag känner doften bara av att se dem på bild!