torsdag 23 augusti 2012

Sensommar

Samtidigt som det kan ge lätt panik att inse att solen går ner allt tidigare om kvällarna, att sommarledigheten (om man hade någon) är slut och att en höst fylld av vardagar och gråväder närmar sig, så njuter jag helt obegripligt mycket av sensommaren.

Så minns jag med ens att jag visst alltid har gillat den här tiden på året lite extra. Det känns mycket motsägelsefullt, men jag vet ju varför de gulnande fälten och tanken på höstkläder ger mig så sköna associationer. Och det har faktiskt just med skolstartstider att göra.

Större delen av mitt liv har ju handlat om skolgång, och jag kan fortfarande inte tänka i annat än skolår och höst- och vårterminer. Och för det mesta har jag tyckt mycket om att gå i skolan, så skolstart är inte något särskilt traumatiskt att tänka på. Det har historiskt betytt återseendet av människor jag inte träffat på många veckor, alternativt möten med nya bekantskaper. Det har betytt nya kläder, nya böcker, spännande utflykter och exkursioner (bland annat på de där gulnande fälten), tidiga morgnar med cykelturer i sval och frisk luft, i något fall också flytt och med det en massa andra nya saker.

De flesta vänner jag fått under mitt liv har jag träffat och lärt känna i augusti och september. De flesta gånger jag har blivit kär har det varit sensommar eller höst. Denna tid på året doftar nystart och oändliga möjligheter.

Och på samma gång har vi då den där lilla vemodiga känslan över att sommaren nästan är slut. Jag älskar den. Så vilken kombo! Inte konstigt att detta länge varit min favoritårstid. Inte ett dugg konstigt, när man tänker efter.