torsdag 30 augusti 2012

Påbörjat, ej slutfört

Jag är generellt sett mycket bra på att genomföra saker jag har påbörjat, och som ett extremt exempel på detta kan vi ta bokläsning. Men nu lägger jag trots allt ännu en titel till min korta, ja, faktiskt nästan försumbart lilla, lista över böcker som jag bara inte har pallat med att läsa ut.

Dessa är de jag på rak arm kommer att tänka på (i den ordning jag gav mig på dem):
  • Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery
  • Djungelboken av Rudyard Kipling
  • Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg
  • En historia om läsning av Alberto Manguel  (kunde ha varit med, om jag inte hade varit så himla envis att jag gjorde ett nytt försök något år senare och faktiskt tragglade mig igenom den)
  • En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson (nu senast).

Ska man vara rättvis läste jag faktiskt hela den första delen av Djungelboken, och kom bara aldrig igång med Andra djungelboken, så det är kanske en definitionsfråga om den ens ska stå på listan.

Försöken att läsa de här böckerna har gjorts utspritt under en period på cirka tjugo år, så det borde inte bero så mycket på vilken livsfas jag befann mig i vid försökstillfället att jag hade svårt att ta mig igenom dem. Vad jag minns har jag också slutat läsa dem av rätt olika anledningar.

Men slås ni också av det där de har gemensamt? Allihop är ju kända titlar, klassiker eller moderna storsäljare, som hyllats och prisats i oändlighet! Är det därför jag har blivit besviken på dem? Eller får jag en obetvinglig lust att vara rebellisk när det handlar om sådant "alla" säger ska vara bra? Jag har förresten än idag en stark aversion mot vissa nobelpristagare som jag tvingades läsa i skolan, trots att jag senare läst litteraturvetenskap och intresserat mig för det mesta som kommit i min väg.

Mest anmärkningsvärt är kanske ändå att jag gav upp läsningen av Anne på Grönkulla, mitt under den intensivaste fasen av bokslukaråldern, för att ett par år senare läsa, älska och läsa om serien om Emily av samma författare. Vad jag förstår är dessutom upplägget i de böckerna nästan identiskt med berättelsen om Anne.

Antagligen handlar det främst om att jag så ytterst sällan förmått rucka på min princip att läsa färdigt vad jag påbörjat. Egentligen borde listan antingen ha varit betydligt längre eller inte funnits alls om saker och ting skulle vara konsekventa och gå att dra några korrekta slutsatser utifrån.

Men när jag numera lägger så lite tid som jag gör på bokläsning kan jag faktiskt inte kosta på mig att större delen av den tiden offras på en bok som är illa skriven eller illa översatt, har stora pedagogiska brister, innehåller för många uppenbara sakfel och luftar fördomar som helt strider mot bokens syfte att väcka intresse hos en bred allmänhet samtidigt som den ska lära ut vetenskapliga fakta. Så när den inte har bättrat sig nästan halvvägs igenom, då har den minsann fått sin chans!

Nej, inga fler "dåliga" böcker för mig nu, i den mån jag kan undvika det. Man ska inte ha en massa onödiga principer. Livet är krångligt nog ändå.

Men titta vad som ligger här! Hm, undrar om jag är mogen för den nu, sisådär tjugo år senare?