söndag 12 augusti 2012

Lj-uv-ligt!

Det här med balkongliv blev visst inte riktigt som jag hade tänkt mig. Ingen av mina tidigare egna bostäder har haft balkong, så hur det skulle kunna te sig har väl på något sätt varit en romantisk fantasi, förstår jag nu. Fast jag ser ju att andra har det mysigt på sina balkonger (bara inte i vårt område, för här har man sin stora, fina balkong främst till att ställa skrot eller röka på), så det är nog mest mig det är fel på.

Det var ju faktiskt samma sak när jag fick uteplats en gång i tiden. Första sommaren var jag entusiastisk och anlade rabatter, odlade, köpte trädgårdsmöbler och gjorde fint. Men jorden var lerig, uteplatsen omgiven av höga buskage och luften full av mygg mest hela tiden, så redan nästa år hade jag gett upp. Jag klippte bara gräset, lät trädgårdsmöblerna stå och bli dammiga, satt aldrig någonsin ute och åt, läste eller solade, och den enda som använde altandörren var katten. För hennes skull var det dock fortfarande alldeles förträffligt med den där uteplatsen.

Och så den här lägenheten då. Redan förra sommaren, innan duveländet tog fart, var jag mest ute på balkongen för att vattna och pyssla om växterna. De gånger jag försökte mig på att sitta ute och läsa eller så fick jag rätt snabbt ge upp på grund av vrålande barn på gården och tobaksrök från grannar. Så, ja, de stora, perfekta balkongerna är en aning bortkastade på husen på denna gata. Men det är ju trevligt att veta att man åtminstone i teorin skulle kunna leva balkongliv på sommaren.

Skulle vi sedan någon gång idas städa på vår balkong har vi nu också fått hjälp att vakta den. Som en sen födelsedagspresent landade nämligen för någon vecka sedan denna underbara berguv rakt i min famn! Är det någon rovfågel som passar i min närhet är det just berguven -- Dalarnas landskapsdjur, vår fina bubo bubo.


Å, vad jag gillar dess uppsyn! I och för sig påminner den inte så lite om en irriterad/stressad/galen katt med sina bakåtstrukna öron och stirrande ögon, men det kanske är precis det jag tycker om. Och just nu, medan den fortfarande sitter i fönstret och smyger i väntan på att vi ska komma på hur den ska arrangeras, misstar vi oss titt som tätt när vi går genom vardagsrummet i skymningsljus. Men, där sitter ju en katt i fönstret! Nej, visst ja, vi har ju ingen katt ...

Fast nu har vi en uv i alla fall!