fredag 31 augusti 2012

Leva lätt

Intressant, förresten, att jag på så relativt kort tid kunde gå från "man kan aldrig få för många böcker" till att de enda böcker jag egentligen vill ha är ordböcker och sådana som är fyllda med japanska pyssel.

I själva verket har det nog varit en process som pågått i rätt många år. Från att ha suktat efter stora hus och andra materiella fånigheter har jag alltmer rört mig mot ett behov av att snarare ha överblick över alla tillgångar och inte dras med onödiga prylar. För varje flytt (och de har ju blivit några stycken under mitt vuxna liv) har jag försökt rensa ut och göra mig av med en del. Ja, flyttar sägs ju vara ett bra medel mot stora samlingar av saker. Vid den senaste flytten drogs det hela, som ni kanske minns (även om vi inte behöver tala om orsaken), till sin spets. För första gången i livet slängde jag till och med böcker!

Det gick ju. Visst har det hänt att jag vid enstaka tillfällen saknat någon liten bok eller pryl som jag då gjorde mig av med, men så fort jag påminner mig om vad alternativet kunde ha varit är det lätt att slå bort saknaden.

Jag har också märkt av att jag ofta får en impuls att röja och rensa när jag mår dåligt eller känner mig frustrerad över något. Det ger något av en renande befrielse och omedelbar tillfredsställelse. Att sortera ur en pappershög, rensa på datorn eller kassera trasiga kläder som jag ändå aldrig kommer att orka laga är det allra enklaste. Men sådant håller jag ju numera redan efter rätt bra, så då letar jag vidare efter annat jag kan leva utan.

Och nu ska jag snart börja veckopendla och tillbringa större delen av tiden långt borta från mitt eget hem och de flesta av mina ägodelar. Ju färre de då är, desto färre har jag att sakna. Så kanske plockar jag ur bokhyllor, lådor och förråd ytterligare den närmaste tiden.

Ovanpå min redan rätt klara inställning till onödiga prylar (som numera är mitt standarduttryck för hela företeelsen) har mina föräldrars genomgång av farföräldrarnas hus inför försäljning väckt en medvetenhet i hela familjen om vikten av att ta ansvar för kommande generationers arv efter en. Även om det man sparar på sig under livet är sådant man tycker att man har glädje av själv är det inte troligt att ens familj uppskattar att sortera containervis med gamla tidningsurklipp (det kan ju teoretiskt finnas något intressant i någon av högarna), avlagda husgeråd och trasiga handdukar från förra seklet.

Så jag försöker numera hålla det luftigt runt mig. Det känns också så mycket lättare att leva när jag inte längre fäster mig mer vid saker än att jag lätt ger bort dem till någon som hellre vill ha dem.