fredag 16 mars 2012

Vårfint i Falun

Jag klarade av en lång tågresa igår, osannolikt nog utan minsta minuts försening någonstans. Störande var dock att en stor majoritet av medpassagerarna var förkylda (alternativt döende i någon annan lungsot), så jag fick sitta intill hostande, nysande och snörvlande människor i sju timmar i sträck. Och jag vet att jag är överkänslig, men det var som om de tyckte att bara för att "alla" ju redan är sjuka så behöver man inte visa omkringvarande någon hänsyn, eller ja, jag vet inte. Men FÖR I HELSKOTTA HÅLL FÖR NÄR NI HOSTAR OCH NYSER!

Bah.

Jag kommer alltså att bli sjuk på söndag. Därför har jag bestämt mig för att leva de här dagarna fram till dess som vore de mina sista (ja, beroende på vilken pest jag besmittades med kanske de rentav är mina sista dagar). Och då kunde det ju vara klart värre än att vara hemma i Falun för Svenska Skidspelen och längdskidornas världscupavslutning!

Idag blev det dock bara skidåkning på tv, eftersom jag först hade bokat in ett välbehövligt ingrepp. Minus sisådär 3 dm och kanske 1-2 hg blev det. Jag borde förstås, i sann blogganda, ha fotat hårberget på golvet hos frisören, men så blev det inte. Jag var väl för upptagen med upptäckten att håret inte längre fastnade i jackan när jag tog på mig den.

Sedan blev det en promenad som möjligen var så välgörande att den maximerade immunförsvaret, så kanske dör jag inte på söndag ändå. Vi får väl se. Hur som helst var det himmelskt skönt ute.

Bara detta att vandra vägar som jag gått hundratals, ja säkert tusen, gånger förr, så att jag vet på minuten hur lång tid det tar att gå någonstans i givet tempo, gör mig på gott humör. Att återse hemkvarteren är alltid fint. Men nu kände jag dessutom våren så där riktigt fysiskt. För trots att den ju funnits runt knuten i Göteborg nästan hela vintern kommer jag den mycket närmare här. Plötsligt går jag mitt bland blommande rabatter, träd med stora hängen, skuttande ekorrar och på mjuk, doftande jord.

Och så blev det en tussilagobild i stället för hår. Så mycket bättre.

Årets första, och eventuellt de enda, i sitt slag, eftersom jag aldrig ser några i Göteborg.

Jag hade kunnat stanna ute länge om det inte hade varit för att det var skidåkning från Falun på tv. Om jag inte dör alltför långt i förtid hinner jag förhoppningsvis ut till skidspåren under helgen ändå.