onsdag 21 mars 2012

Utvärdering av första Tågabresan

Omedelbart när jag i slutet av förra året läste om den nya tåglinjen med direkttåg mellan Göteborg och Falun sa jag att det måste jag bara testa. Ni hör ju själva, ett tåg hela vägen mellan just Göteborg och Falun, det är ju som gjort bara för mig! Och några till. Vi är trots allt rätt många som dragit till Västkusten. Men ja, precis vad jag alltid önskat mig! (Om man med alltid menar lite drygt fyra år.)

Hur som helst, nu har jag i alla fall gjort min första resa med Tågab. Visst kändes det lite nervöst i förväg, eftersom det verkligen inte alls gick att veta vad man skulle vänta sig, men bara tåget gick skulle man väl knappast ha något att förlora jämfört med att ta det vanliga tåget.

Visst, vagnarna är gamla, och man får vara beredd på att vara utan moderniteter som man har vant sig vid på tåg numera, som automatiska dörrar, digitala informationstavlor och ... ja, egentligen inte så mycket mer. Det finns faktiskt till och med eluttag, för alla elberoende moderna resenärer. Sätena tycker jag faktiskt var bekvämare än på de flesta nyare tåg, vilket förstås är bra om man ska sitta stilla på samma plats i sex timmar i sträck. Ja, lite ont i nacken fick jag till slut av nackkudden. Ni minns, sådana där tjocka, som sitter i remmar och som man kan skjuta upp och ned? Men det berodde nog snarare på hur jag själv är konstruerad.

Och personalen var trevlig, resan något billigare än om jag åkt med SJ och den tog ungefär samma tid, fast utan byten och med den nya, spännande resvägen genom Värmland och Dalsland.

Kanske var det nyhetens behag som gjorde att jag mest njöt av det gamla och nostalgiska, men resan kändes faktiskt mycket mer som tågresorna gjorde på 80-talet även på andra sätt. Nu var det tidigt på dagen och de flesta reste ensamma, vilket gjorde det mycket lugnt och behagligt i vagnen, men den udda färdvägen gjorde också att man slapp morgonpendlare, så det var verkligen rofullt på tåget. Och jag, som annars helst sover på tåg, för att få tiden att gå så fort som möjligt, var klarvaken och satt och tittade ut på alla skogar och (i början) sjöar.

Inte ens när det efter Karlstad (och Kil, där av någon anledning många klev på) plötsligt var fullt på tåget blev jag riktigt störd. Att killen som satte sig bredvid mig ägnade en timme åt att prata i telefon med personen han strax skulle träffa, skulle ha kunnat vara irriterande, men då fantiserade jag bara om skidåkning och fortsatte titta på naturen och lyckades därmed koppla bort honom. Jag vet inte när något liknande hände senast. Ja, det var faktiskt nästan som den där gamla tågreklamen om "den inre resan"!

Vi var framme i Göteborg några minuter tidigare än väntat och alla var nöjda och glada. Detta var naturligtvis bara en enskild resa, men så långt inget att klaga på i alla fall. Och jag hoppas att alla de som nu googlar efter kommentarer för att se om man vågar åka med Tågab kommer att ge dem en chans. Åk, åk, åk med dem, så kommer de kanske att ha råd att uppgradera sina vagnar framöver. Då blir det i och för sig trängre för mig på tåget, men det får jag väl ta, bara vi får ha vårt lilla direkttåg hem till Dalarna!