torsdag 23 februari 2012

Vara social

När jag växte upp var vi ett någorlunda stabilt kompisgäng som hängde ihop i några år. En tjej var dock inte lika intresserad som vi andra av att vara med på saker, och hon tackade bland annat ständigt nej när vi skulle ner till sjön och bada. Min (och säkert någon mer) mamma lärde oss dock att vi inte fick sluta fråga henne, för en dag kanske hon skulle ångra sig, och tänk då om ingen längre erbjöd henne att följa med!

Som med så mycket annat kan man se på saken ur olika synvinklar.

Det finns nämligen folk som tycks dra det här frågandet till sin spets. De kommer med en strid ström av förslag, speciellt om man av någon anledning har tackat nej till något tidigare. Dessvärre är det ofta samma "fel" på idéerna, vilket gör att man inte är mer benägen att haka på nästa gång. Eller nästa.

Så en dag får man ännu ett av alla dessa aktivitetsförslag, med skillnaden att detta faktiskt hade kunnat vara intressant, om det bara hade varit med lite bättre framförhållning och på en bättre dag och så vidare. Så man tackar nej trots allt, efter en viss tvekan. Och resultatet blir att den ursprungliga aktiviteten ställs in helt och ersätts av en annan, och dessutom en som påverkar en stort oavsett om man är med eller inte.

Och så går man där och undrar varför det känns som om man straffas, när det kanske i själva verket är andra människor som är lite för egoistiska i sin "generositet" och som gång på gång försätter en i svåra sociala situationer på grund av dessa idéer. Om man bara hade accepterat det där första förslaget!

Så, gott folk, nya regler: Alla måste inte bada. Alla vill inte, så sluta tjata. Och lägg av med att slänga i folk som ber att få avstå och som inte har tagit med sig några badkläder till stranden. Okej?