söndag 4 september 2011

Upptäckter i Rävlanda

Våra trevliga bekanta som också blev våra nästangrannar när vi flyttade till Frölunda i våras måste ha fått panik över detta faktum och gick därför genast och köpte hus. I Rävlanda, som ligger långt bort i skogen, för den som inte visste det. Alltså kunde vi inte ta en bekväm liten promenad när vi igår skulle till dem på kräftskiva, utan fick åka spårvagnar, tåg och bussar i skojiga kombinationer. Men jag måste säga att det gick alldeles utmärkt att åka kollektivt mellan skogen och stan, till och med frampå småtimmarna, och alla byten var totaloptimerade. Högst oväntat och bra.

Även kräftskivan var trevlig, men givetvis var det rundvandringen i huset som var det mest lockande. Mario hade (som han alltid gör sedan detta) krävt att den skulle innefatta även källare och andra mystiska utrymmen, och så blev det. Medan vi vallades omkring i alla gångar och såg dörr efter dörr öppnas började jag fatta varför folk köper hus ute i hålorna. (Förutom för att ställen som Rävlanda och Bollebygd tillhör de områden i landet som är minst våldsbrottsdrabbade, jämfört med exempelvis delar av Frölunda, som tillhör de farligaste ställena i Sverige.) Det är då inte lite de får för pengarna, de som köper hus där i stället för i storstan.

I det här fallet handlade det om något som snarast kan betecknas som en herrgård maskerad till villa. Ja, det var faktiskt på allvar så stort att det på proppskåpet stod sådant som "ljus öster" och "ljus väster". Och! De hade ett eget kassavalv i huset! Extra tjocka väggar, enorm säkerhetsdörr med klassiskt sådant där handtag man tar tag i med båda händerna och vrider om, bankfack och hela köret.

Med sådana hus blir det aldrig ont om samtalsämnen bland gästerna vid middagsbordet, och idéer och spekulationer flödar hejvilt. Och jag börjar misstänka att det kan vara rätt spännande i de stillsamma småorterna i skogen ändå.