lördag 24 september 2011

Sammanträffanden på bokmässan 2011

Den bokmässemeriterade Wario (aka Malmöbrodern, ni minns) är på sitt traditionsenliga septemberbesök i Göteborg, och bor då lämpligt nog hos oss. Fast eftersom han checkade in på mariotellet mitt i natten blev det inte världens mest hurtiga start på den här lörd... förlåt, fredagen. Därför hann jag inte till bokmässan i tid till räkmackebloggträffen, vilket förstås var lite synd, men det kom att bli en riktigt bra dag ändå.

Det var alltså första gången jag gick på mässan med branschfolket, dessutom första gången helt på egen hand (när jag väl kommit fram), så det var lite nytt och osäkert hur jag skulle göra. Men ett som är säkert är att man lätt fördriver några timmar med att bara vandra runt mellan montrar, varv efter varv.

Och så tänkte jag en del på det här med sannolikheter och sammanträffanden och sådant. Det är lätt att börja tycka att det är märkligt om man inte träffar några bekanta på en hel dag, trots att man vet att de finns där någonstans. Å andra sidan kan man lika gärna tänka på hur märkligt det faktiskt kan tyckas att man springer på just någon av dessa bekanta. Dessutom kanske flera gånger. För som med allt annat handlar det ju om vilka beslut man fattar i varje läge, vilken väg man tar och när, och vad man råkar se, ja, även vem man råkar träffa, längs denna väg, som sammantaget blir direkt avgörande för vad som händer sedan. Det är mycket roligare att tänka på, tycker jag.

När jag slutligen bestämt mig för att jag var klar på mässan och gick mot utgången, fick jag där folket tunnades ut plötsligt syn på en gammal vän från tonårstiden i Falun. Trots att han har bott i Göteborg hela tiden jag varit här har det aldrig blivit av att vi träffats. Men ändå, så himla trevligt att ses igen! Och sedan vi kollat att vi hade uppdaterade kontaktuppgifter till varandra insåg jag att han måste bo granne (min definition) med en viss bekant översättare här i stan.

Medan vi pratade missade jag den spårvagn som jag väl annars skulle ha åkt hemåt med, men när jag senare väntade på nästa dök Daisys föräldrar upp och gjorde mig sällskap. Daisys mor hade köpt ett helt gäng exemplar av en bok jag kände igen eftersom jag fått den av personen som översatt den till svenska. Just det, samma översättare som ovan.

Översättaren i fråga träffade jag dock inte på bokmässan. Inget sammanträffande där, med andra ord.