torsdag 29 september 2011

Min vanliga tajming

(Nej, okej, vi pratar lite till om det då.)

Man kan undra vad det var som gjorde att jag postade det föregående inlägget just idag, med tanke på att det hade varit i stort sett färdigskrivet i ett par veckor redan. Men det var kanske bara min vanliga, vansinnigt dåliga, tajming, möjligen i kombination med vad det nu är för skit som just nu bara gör att allt som kan strula gör det och att jag måste ägna en massa tid åt fel saker och inte får göra det jag annars borde.

Tack vare den dåliga tajmingen dog min mobil idag, ett par timmar innan två vänner skulle komma på besök till den här lägenheten för första gången. Den gamla mobilen gick inte att starta utan att laddas först och Mario och hans mobil kunde jag inte få tag i. Hur som helst, det löste sig, och den dåliga tajmingen var i själva verket inte så katastrofal. (Gästerna kom fram och dessutom vaknade telefonen efter några timmar.)

Fast nu var det ju det där jag bloggade om då. Skulle det vara ironiskt, eller var det för att jag verkligen skulle få testa min skräck fullt ut, eller är det bara vad jag förtjänar för mitt ältande och nojande? Vem vet, men låt säga så här: Vilken tajming! Och tänka sig, rädslan för att bjuda hem folk utan att först få garantier om att de är helt vägglusfria var inte obefogad!

Så där åkte rödcederoljan fram igen (med allt vad det innebär av otrevliga associationer), och jag har för-säkerhets-skull-sanerat i någon timme, åter packat en tättslutande sopsäck med textilier och vet inte hur jag ska kunna komma ner i varv för att sova den närmsta veckan.

Ja, och så rök ju ytterligare en halv kväll som skulle ha kunnat användas till annat. Minst. Det är ju inte slut än.

#%&"!!¤%#!