tisdag 9 augusti 2011

Bästa promenadvägen

Jag ville passa på att se Ostindiefararen Götheborg medan den ligger vid Stenpiren, och plötsligt insåg jag att idag skulle bli sista chansen för mig. Jag tog denna chans, även om det innebar en rätt lång spårvagnsutflykt in till stan, där jag inte hade några andra ärenden.

Där var den. Precis där man kunde vänta sig att hitta den.

Och vad det var värt det! Kanske inte i första hand för skeppets skull, men en kvarts promenad i sommarsolen på Packhuskajen är lätt värd en timmes skumpande på vagnen. Ja, faktiskt nästan vilken promenad som helst längs älven mellan Lilla Bommen och Järntorget (i valfri riktning) är värd det.

Det är så ljuvligt att gå där så nära vattnet, känna doften av älv som nästan är hav, se på båtar och turister och känna stenläggningen under fötterna. Och märkligt nog är det sällan någon trängsel där heller. En del turister ser man förstås alltid, och några bofasta som passerar på väg till och från saker. Men annars verkar det som om denna promenadväg ligger så bra till att den nästan har blivit osynlig.

Märkligast av allt är det med Stenpiren. Det är min absoluta favoritplats i centrala Göteborg (och eftersom den inte är ett dugg hemlig för allmänheten kan jag lika gärna tala om det). Fast den ligger så centralt och erbjuder så utomordentligt bra sittplatser med utsikt över älven brukar det för det mesta vara lätt att hitta en egen bänk där. Ja, inte nu då. Av den anledningen gör det mig inget att Ostindiefararen inte ligger där permanent. Men det var i vilket fall som helst trevligt att ha hunnit se den medan den var där.