tisdag 12 juli 2011

Ensam hemma 2

Lägenheten är verkligen helt bisarrt onödigt stor för en person, speciellt om den personen är jag. Jag är ju mest bara i mitt rum längst borta i ena änden av den ändå. När jag sedan någon gång gör mig ett ärende till köket i den motsatta änden känns det som om jag ska ta mig genom alla salar och korridorer i ett slott. Eller åtminstone en stor herrgård. Eller en våning. (Inte minst i halvmörkret på nätterna, då jag förstås inte heller tänder några lampor i de rum jag inte vistas i.)

En våning. Ja, det känns det faktiskt som! Det ska jag säga från och med nu (i alla fall i familjära kretsar, som den här).