onsdag 15 juni 2011

Cykla hem, etapp 2

Det dröjde längre än jag först planerat, men idag var det så äntligen dags för fortsättningen på mitt lilla cykeläventyr genom Göteborg. Jag hämtade cykeln hos Göteborgskusinen och tog mig hem till Mr Data på andra sidan älven.

Några urskuldande kommentarer i förväg bara:
  • För det första ska all rörelseoskärpa och andra fel på bilderna helt och hållet skyllas på blåsten och kameran, inte på fotografens häftiga andhämtning till följd av dålig kondition. 
  • För det andra så nej, jag har inte registrerat cykelturen med någon modern teknik för att sedan kunna tala om exakt hur långt jag åkt eller visa er vägen på kartan. Jag hade faktiskt i något skede tänkt i de banorna, men jag beklagar, alla ingenjörer och andra teknikgalningar, det bidde inget den här gången. Fast då slapp jag å andra sidan bekymret med att hitta lösningar för att inte avslöja exakt var mina generösa cykelvärdar bor. 
  • För det tredje kommer de som varit med här ett tag att känna igen flera av platserna jag passerade idag. Om man letar lite i turistlistorna i sidmarginalen här i bloggen kan man hitta gamla inlägg om tidigare besök där.

Till saken! Nu blir det stadsturistande på Flinnvis.

Först ett besök vid utsiktplatsen på Jenny Lindsgatan, för att ta ut riktningen (kan vi säga).

På vägen genom Olskroken siktade jag en bil med passande registreringsnummer.

Upp över bron vid Olskroken/Svingeln. Kompetensutveckling: att leda cykeln till vänster om mig uppför alla trapporna.

Över en stor väg.

Ner igen mot en inte så lockande vy. Bilden avslöjar inte riktigt hur mycket krossat glas det var på marken, men för säkerhets skull bar jag cykeln. Dåligt med cyklande så här långt på cykelturen, ja.

Över nästa stora väg.

Därefter låg Skansen Lejonet framför mig. (Och alla som ständigt googlar sig hit med frågan "hur kommer man till Skansen Lejonet?" vill jag bara tipsa om att kolla på en karta i stället för att söka i bloggar. Men okej, jag ska vara snäll. Sök direkt på just "Skansen Lejonet", så hittar ni den riktiga hemsidan, där karta finns. Jag lovar! Gör annars en sökning, på till exempel Emerentias backe, i någon av karttjänsterna. Lätt!)

Eftersom jag redan varit där och turistat under en annan utflykt tänkte jag låta Skansen Lejonet vara den här gången, men så påminde jag mig att de nyligen fräschat upp byggnaden utvändigt (och gjort lejonet svart, bland annat), så det fick bli en snabbvisit ändå.

På denna bild är det flera saker som inte riktigt framgår (men det är väl det man har bildtexter till?): att detta är vid vägen uppför skansbacken, att det sekunderna innan bilden togs passerade två tåg och att det därefter hoppade förbi en enormt söt liten, liten harunge som sedan gömde sig i busken där till vänster (vilket var tur för både den och mig, för annars hade jag nog velat ta hem den), samt att det doftade järnväg så intensivt att bara tågdårar och deras avkomma, uppfödd med ständiga besök vid museijärnvägar, kan njuta i fulla drag av det.

Sedan tog jag den längsta och tråkigaste cykelbana jag kunde hitta, bara för att få cykla mer än tio meter i taget. Motvind, jadå, men ändå väldigt behagligt att bara trampa på en bit.

Därefter var jag nästan framme vid foten av Götaälvbron, men en gatuskylt påminde mig om att jag ännu inte sett dagens huvudattraktion. Vidare in på småvägarna alltså.

Mot Gasklockan! Eller snarare det som finns intill den.

Falutorget! Nog för att jag är dålig på gatunamn i Falun, men inte finns det väl något göteborgstorg där ändå? Åh, fina, fina Göteborg!

På väg tillbaka längs Gullbergs strandgata fick jag en skymt av några idylliskt halvfula båtar. Härligt!

Ett Gullbergs kaj paradis, lätt att fatta på något sätt, även om jag aldrig begripit det grammatiska i den där frasen.

Innan jag kunde åka över bron ville jag bara åka under den också. (Den här bilden tog jag mest för att det blåste så infernaliskt där. Men det syns ju inte. Kanske bara lite om man tittar mycket noga efter de små flaggorna på båtarna.)

Läppstiftet ur en för mig ny vinkel.

Och så upp över Götaälvbron!

På toppen kort paus för att beskåda utsikten över vattnet (och bara lite för att pusta ut).

Rusningstrafiken hade hunnit lägga sig, som synes.

Därefter var det bara att susa nedför backen mot Hisingen!