onsdag 13 april 2011

Kommunikation igen

Den nya hyresvärden bjuder på två månaders hemförsäkring, via samma försäkringsbolag som jag redan har. Så när jag ringde försäkringsbolaget för att säga upp försäkringen för studentrummet, vilken lämpligt nog skulle ha löpt ut samtidigt som den här nya nu gör, frågade mannen som talade i mitt öra om jag ville flytta över den tilläggsförsäkring jag hade till den nya hemförsäkringen.

Min instinktiva reaktion var "nej, inget strul nu", fast utåt visade jag väl bara en förvirrad tveksamhet. Jag lät mig dock övertalas när han fick det att verka så lätt.

Sedan ville han ha mitt kontonummer för att jag ju skulle få pengar tillbaka. Då var jag noga med att försäkra mig om att jag inte skulle få någon ny faktura för tilläggsförsäkringen. Men nej då, svarade han reflexmässigt, fast det skulle ju ändå bli pengar tillbaka, så kunde han få kontonumret igen?

Jag borde ha tänkt på att
  • folk som har som jobb att prata i telefon bara kan prata om en sak åt gången, och att det är de som dikterar villkoren
  • lita på instinktiva reaktioner, för instinkt fyller en funktion
  • om något kan bli krångligt så blir det garanterat det.
Naturligtvis kom det några dagar senare en faktura på 33 kronor för tilläggsförsäkringen,
plus fakturaavgift!

Jag blir så irriterad. Och nu kan jag inte bestämma mig för om det är värt 15 kronor att slippa ringa igen och då faktiskt ha den där tilläggsförsäkringen hela tiden, eller om jag ska ringa en gång till och be att få säga upp den och hota med att byta försäkringsbolag efter de där två gratismånaderna. Egentligen vill jag inte betala något extra och jag tycker verkligen att om jag ska få strul ska de också få strul. Men det är så tröttsamt. Jag var ju så nöjd efter det där telefonsamtalet, som tycktes tillhöra den tiondel som går som jag vill!

Dessutom börjar jag nu undra om det är jag som är dålig på att kommunicera, eftersom folk ständigt tycks missförstå mig när jag ringer eller mejlar i olika ärenden. Borde jag helt undvika bisatser? Talar jag för omständligt och med för svåra ord? Följer jag inte konventionen för hur man lägger fram ett ärende?

Och om jag inte kan göra mig förstådd kan jag ju knappast försörja mig på språk, även om missförstånden i själva verket skulle bero på kommunikationsinkompetenta kundtjänstmänniskor och mina tjänster verkligen skulle behövas. Kan jag inte kommunicera med folk kan jag ju inte heller lära dem något.Vad ska jag i så fall ägna mig åt?

Det handlar alltså inte bara om en fakturaavgift på 15 kronor. Det är nu en smärre livskris. De skurkarna! Ja, det blir nog till att byta försäkringsbolag ändå.