tisdag 5 april 2011

KLI

På vintern har jag torr hud och tillhörande klåda på stora delar av kroppen. På sommaren äts jag upp av myggor, knott och bromsar. Däremellan kommer den pollenallergiska våren, då jag normalt har en handfull jobbiga dagar och för övrigt går och nyser och nojar i några veckor. (Och jag tror bestämt att det har börjat så smått nu. Jamen tack då.)

De ickekliande perioderna är med andra ord rätt korta, så det gäller att verkligen njuta av varje dag helt utan något slags klåda. Antagligen är det delvis därför som jag stör mig så på dessa vägglusbett. Jag lider nästan mer av vetskapen om att de kommer att bli fler än av de bett jag redan har.

Av den och flera andra anledningar (som att jag vill välja själv vilka djur jag ska omge mig med), vore det ju skönt om man kunde märka någon effekt av den pågående saneringen. Igår trodde jag för ett tag att jag gjorde det, för det var första dagen efter vägglusutbrottet som jag inte hittade några nya bett på hela dagen efter att ha sovit hemma. De är dock hemskt luriga, för ofta dröjer det till kvällen innan de börjar synas och klia, även om de också kan väcka mig direkt på morgonen när jag har fått dem. Och jag gjorde rätt i att inte dra några snabba slutsatser igår, för vid sänggåendet hittade jag ändå två nya bett, och idag kompletterades de av ett helt gäng på händer, hals och huvud.

I genomsnitt får jag 2-5 kliande bett varje natt som jag tillbringar hemma. Det är dock betydligt färre än jag fick vid de allra första attackerna, så okej då, någon skillnad kanske det är.

Sorry, nu ska jag försöka prata om något annat ett slag. Vad sägs om att jag helt själv lyckades fixa problemen jag hade med e-legitimationen, så att jag både slapp ringa supporten och skicka in deklaration och annat i dum och onödig pappersform? Och! En av de danska lexikografer som jag refererade till i min uppsats tog kontakt, tackade och satte etiketten "kollega" på mig. Så visst, nog ser jag de guldkantade vardagsögonblicken ändå. Tackar som frågar.