måndag 21 mars 2011

Tre tonårskillar på tåget, klockan nio på morgonen

De talar om tv-spel och dylikt.

Kille 1: Har du kollat det där som kommer efter slutet?
Kille 2: Nej. Jag bara trycker bort sånt.
Kille 1: Fan, jag bölade utav bara helvete.
Kille 3: Du grät ju till [filmtitel?] också.

[---]

Kille 1: Jag är hungrig.
Kille 2: Men varför äter du inte frukost för?
Kille 1: Jag tänkte äta hallonpaj ... men jag orkade inte.
Kille 2 + kille 3: ...
Kille 1: Amäh, då måste jag ju gå ända till kylskåpet.
Kille 3: Ja, det vore ju jobbigt.
Kille 1: Det är för tidigt. Jag kan inte äta då. Mår för illa.
Kille 2: Men idag har vi ju sovmorgon, då hinner du ju äta frukost.
Kille 3: Du kan ju äta klockan åtta. Eller ännu senare.
Kille 1: Näe.
Kille 2: När det är lov sover jag också till åtta ...
Kille 1: Åtta?! När det är lov sover jag alltid minst till elva.
Kille 3: Jag tycker att det är så drygt när det är lov och man ska vara med kompisar. Man ringer den ena efter den andra och ingen svarar. [Killnamn] sover jämt till två. Sen är han uppe hela natten, typ till fyra, och så sover han till två. Då missar han ju hela förmiddan!

Man tror ju att det är dolda kameran eller något! En som erkänner att han gråter till tv-spel och två som redan beter sig som vilka föräldrar som helst! Nu blev jag tantigt rörd.