torsdag 10 mars 2011

Angående svårigheten att lämna sitt hem

Jag antar att varifrån man än flyttar finns det alltid både sådant man kommer att sakna och sådant man är glad över att komma bort från.

I mitt fall tror jag att boendehistoriken har spelat en avgörande roll för hur jag har sett på mina flyttar hittills. Efter att först ha levt i nitton år på ett och samma ställe har jag sedan flyttat i snitt vartannat år eller så. Och varje gång har det funnits ett mer eller mindre starkt behov av att komma iväg, lämna något bakom mig eller åtminstone söka efter något nytt och bättre. Givetvis har inget kunnat mäta sig med ett barndomshem av det slag jag hade, så därför har alla andra ställen haft rejäla brister på ett eller annat sätt, och därmed också varit lätta att lämna.

Den här gången är det dock annorlunda. Ingenstans där jag har bott sedan jag flyttade hemifrån har jag trivts så bra som här, och för första gången längtar jag egentligen inte efter att flytta, trots att jag nu bott på samma adress i nästan två år. Rummet är så bra, kokskåpet så fräscht och fint, läget i huset bästa tänkbara, utsikten fin och närheten till kvartersbutik och busshållplats toppen.

Fast jag visste ju att jag skulle bli tvungen att flytta i år, så inställd på det var jag ändå. Och det är klart att jag verkligen vill, nu när jag också kan få så mycket av det som jag har saknat och längtat efter. Det är dock ändå skönt att känna att jag för en gångs skull inte drivs vidare för att jag mår dåligt där jag befinner mig.

För att komma i rätt stämning ska jag nu ändå fokusera på sådant som jag inte det minsta kommer att sörja över att flytta ifrån:
  • Att svettas konstant i över trettio graders hetta inne under långa perioder under sommaren är inte så behagligt. Sådant kan man bli galen av rätt snabbt. 
  • Att sova bredvid kylskåp och köksfläkt, ibland också i matos och soplukt, kan jag lätt vara utan. 
  • Och hatgrannen förstås. (Fast så länge man bor i flerbostadshus får man räkna med att minst någon granne är ett störande element, så där tar jag inte ut någon glädje i förskott.)
Tjoho, jag ska flytta!