onsdag 5 januari 2011

Bäst i år

Å, jag har just sett årets bästa dokumentär! Och då menar jag inte så här långt, utan 2011 års bästa. Jag utgår ifrån att den i något objektivt perspektiv inte är det (inte minst för att jag gillar den). Jag antar också att man måste bry sig om ämnet för att inse storheten i den, och i min bekantskapskrets kan jag inte tänka mig att någon mer än möjligen Göteborgskusinen skulle kunna begripa sig på euforin jag upplever efter att ha ägnat drygt en timme åt denna dokumentär. (Därför talar jag inte om vilken det är, men det är säkert busenkelt att luska reda på för den som är intresserad av sådant.)

Men vad gör väl det när man bara är helt och komplett genomlycklig över att ha fått chansen att se sina drömmars dokumentär på Svt Play? På tv sändes den givetvis på en konstig tid, men för min del är alla tv-tider lika besvärliga, så jag koncentrerar mig på att vara tacksam över att svt.se hade en länk till programmet direkt från förstasidan.

Att jag redan den 5 januari vet att ingen dokumentär kommer att kunna toppa den här under året, eller sannolikt på ännu längre tid, känns inte heller tråkigt. Huvudsaken är att jag inte missade chansen när den kom. Som jämförelse såg jag förresten bara en enda ny spelfilm förra året, och jag är rätt övertygad om att det inte fanns många som hade kunnat klå den under det året heller. Jag menar att bara för att man inte sätter i sig allt man kommer över behöver sannolikheten för att råka på det bra inte minska. Det gäller bara att välja med omsorg. Och lyckan blir möjligen större över denna specifika upplevelse, men för den delen inte mindre värd, bara för att jag inte spär ut den med en massa halvgoda och tillfälliga förströelser under resten av tiden.

Alltså: Bäst 2011! Och när året sedan ska sammanfattas har jag åtminstone den så tunga dokumentärfilmsbiten avklarad. Puh!