onsdag 1 december 2010

Nätverket

När jag skrev affärsplan började jag för första gången på allvar utvärdera mitt befintliga nätverk. Jaha, lite släktingar och några spridda bekantskaper här och var, tänkte jag, men knappast någon man kan be om någon hjälp av. Alla säger bara att de inget vet.

Men i själva verket omger jag mig faktiskt inte bara med civilingenjörer, vilket jag konstigt nog fortfarande ibland får för mig, utan minst lika många pedagoger, journalister och rent allmänt språkkunniga som sitter inne med en massa värdefulla kunskaper och erfarenheter. Och halva befolkningen har ju eget företag, tycks det en när man väl börjar forska lite. Sedan finns det de man kan låna pengar av, andra som kan det där med ekonomipysslet, någon som just ska göra sig av med en massa kontorsmaterial och så ingenjörerna som gärna hjälper till med det tekniska. Eller, nej, det gör de oftast inte, så det får jag själv räkna ut hur det ska göras. Men då känner jag mig duktig och lär mig saker i alla fall. (Förutom när jag bara blir stressad och frustrerad för att det tar så mycket längre tid än om jag hade kunnat få hjälp.) Därutöver finns det en hel massa uppmuntrande, glada och peppande nära och kära (och till och med avlägset bekanta) med tålamod att lyssna.

Och jag vet att jag inte pratar om annat just nu, men hur skulle jag kunna när jag själv inte hinner tänka på annat? Tack för att ni uthärdar (ni som gör det). Jag kommer att fortsätta behöva er även efter idag, ja, troligen ännu mer hädanefter, så om ni fortsätter finnas lovar jag att fortsätta vara tacksam. Okej? Ja, ni kan ju få någon reklampryl som belöning någon gång sedan. Eller ett korsord. Eller en puss. Det beror lite på relation och intressen, antar jag.