torsdag 21 oktober 2010

Same old, same old

På Västkusten intet nytt, kan man säga.

Jag är sjuk igen, förhoppningsvis bara i en vanlig och relativt snabbt övergående förkylning den här gången. Jag sitter uppe på nätterna och jobbar och grejar, och sover sedan gott på förmiddagarna.

Och så är jag förföljd av min Hatgranne. Man ska inte hata, jag vet, och det brukar jag inte göra, men en Hatgranne kan man uppenbarligen ha ändå. Det är ju hans val, inte mitt. Han är Världens Äckligaste Gubbslem till Granne (VÄGG). Han stinker på alla tänkbara sätt. Tydligen tycker han det själv också, men det hjälper inte mig, för det betyder bara att han brukar ha sin ytterdörr öppen på "vädring" in mot huset. Jag får kväljningar vid blotta tanken på honom.

Ibland har jag känt hans vedervärdiga odör inifrån tvättmaskinen när jag ska tvätta, och det är en stank som naglar sig fast så till den milda grad att min tvätt sedan luktar likadant när jag tar ut den efter körd maskin. Gubbäckelstank!

Det värsta är att han tycks förfölja mig, trots att det inte borde vara möjligt. Senast jag tvättade upptäckte jag att jag skulle ta över de maskiner VÄGG:en hade använt, och att han till råga på allt fortfarande var kvar i tvättstugan. Första impulsen var att springa därifrån, men jag behövde ju tvätta, så det var bara att hålla andan och skynda sig järnet.

Eftersom jag misstänker att han är ungefär lika regelbunden i sitt tvättande som jag (vilket i och för sig inte är konstigt, då han alltid verkar gå i samma vidriga kläder), och har råkat ut för honom i tvättstugan ett antal gånger nu, har jag försökt se till att boka tvättpass på olika dagar och olika tider från gång till gång. Men inte hjälper det. VÄGG:en är lik förbaskat där och stinker så att man nästan dör!

Ja, så allt är som sagt som vanligt här. Vi hade i och för sig en skata inne i huset i över ett dygn för några dagar sedan, men det iddes jag visst inte blogga om. Dock, mycket bajs blev det.