onsdag 13 oktober 2010

När jag kan välja själv

Nu har jag gjort så där igen. Suttit uppe hela nätterna och jobbat och helt halkat ur normala människors dygnsrytm. Jag försöker verkligen lära mig att få saker gjorda på kontorstid, men då och då måste jag falla för frestelsen att göra på det lättare sättet. För det blir ju så vansinnigt mycket mer effektivt för mig så. Det är så skönt att slå sig till ro framför datorn efter midnatt, när världen tystnar omkring mig, folk går och lägger sig och slutar hänga på nätet och vara tillgängliga för telefonsamtal. Jag behöver inte äta, inte sköta hushållssysslor, ingenting.

Och så går timmarna medan jag sugs allt djupare in i det jag håller på med. Tiden rusar förbi och jobbet tar sig i jämn lunk framåt medan allt annat står stilla. Så, rätt vad det är hörs morgonens första buss passera och jag tittar förvånat upp. Hade det varit försommar hade jag sett solen gå upp över sjukhuset för länge sedan, men nu är det fortfarande nästan mörkt när jag går och lägger mig samtidigt som morgonleveranserna till kvartersbutiken kommer och grannarna i huset börjar vakna och spola i vattenledningarna.

Dessutom har jag märkt att jag har mycket lättare att klara mig på färre timmars sömn om jag går och lägger mig på morgonen än om jag försöker sova som folk och gå upp tidigt. Eventuellt har det något att göra med att det känns mer motiverat att stiga upp vid middagstid än före solen, men jag tror bergfast att det är mer än så. Jag fungerar helt enkelt bäst sent på dagen och på natten, och sover bäst på morgonen och förmiddagen.

Hur som helst, det där var igår. Idag vaknade jag faktiskt ungefär vid samma tid som jag kröp till kojs igår morse. Så för ögonblicket är jag väl "som folk" igen då. Dags för dagskift.