lördag 7 augusti 2010

Nu även kroppsligen tantig

Den här veckan bestod mest av dagar helt utan någonting att rapportera. Vi har mest sovit, ätit och sett på film. Men jag fick inte bloggpanik för det, för jag vet ju att förr eller senare händer det något. Och mycket riktigt, efter allt detta sovande vaknade jag idag med en ny känsla i kroppen.

Känslan var dock inte direkt av godo. Den bestod av en smärta i ryggen som inte liknade någon annan jag känt, och det enda jag till slut kunde gissa på var diskbråck. Det mesta stämmer i alla fall lite för bra för att det inte ska vara det.

Ibland är jag dock enormt envis, och nu hade jag bestämt att eftersom det skulle vara skapligt väder idag skulle jag ut och njuta av naturen, så trots att det när det kom till kritan var duggregn och jag knappt kunde röra mig, gav vi oss iväg på skogspromenad. Jag antar att det var det bästa vi kunde göra den här dagen.

Visst, det regnade lite, men det var inte kallt eller plågsamt på något sätt, utan gjorde bara att vi fick vara nästan ensamma på stigarna och runt sjöarna under vår flera timmar långa promenad. Där fanns blåbär, goda humörhöjande dofter, lagom ansträngande terräng, skön stillhet och vackra utsikter, och vi bara gick och gick. Och kroppen, visserligen fortfarande kraftlösare än vanligt, tackade genom att göra rörelserna allt lättare efterhand.

Men den där gränsen vid fyllda trettio, den som jag inte trodde var så fasligt magiskt egentligen, kanske verkligen är en vändpunkt, för under det här året har plötsligt krämporna ploppat upp från ingenstans. Tydligen åldras jag.

Dessutom har jag småsabbat mina glasögon efter en krock med en dörr här hemma häromdagen, så jag går och petar upp dem hela tiden för att de inte ska glida ner på nästippen. Irriterande och inte minst dålig tajming när det är meningen att jag ska fixa inkomster och inte extra utgifter.

Jag är lite trött på mig själv för närvarande.