tisdag 3 augusti 2010

No more messmör

Någon kanske undrar hur det gick med samlandet av messmörskvitton? Nej, antagligen inte, men det hindrar mig inte från att påminna alla och envar om frågan och dessutom redogöra för händelseutvecklingen fram till idag:
  1.  Jag skickade in mina tolv kvitton redan i mitten av maj. Först velade jag dock ett tag, för jag tänkte att om man skickar in dem redan två månader före kampanjens slutdatum har de som tar emot posten säkert inte hunnit ordna något system för hanteringen av kvittona än, varpå de kommer att slarva bort mitt kuvert.
  2. Jag fick ett kvitto över och gav det till min vän som tipsat om kampanjen från början. Han fick också ihop tolv kvitton och skickade in dem.
  3. Vi väntade. Och väntade. Och så blev det sommar och jag glömde nästan bort det hela.
  4. Kampanjens slutdatum kom. Min vän med Facebook-evenemanget delade med sig av senaste nytt om väskorna. Han hade mejlat och frågat varför de dröjde, och fått till svar att de just hade skickats. Någon dag senare visade han stolt som en nybliven förälder upp sin efterlängtade väska på bild.
  5. Jag väntade i en vecka till men fick fortfarande ingen väska. Till slut mejlade jag och frågade artigt och snällt om jag kunde få veta om det skickats någon väska till mig (för jag börjar nästan tro att någon stjäl av min post annars). 
  6. Ett snabbt svar kom, beklagande och med beskedet att mejlet skickats vidare till den som var ansvarig för kampanjen. Dessutom innehöll svaret ett löfte om att denna andra person skulle skicka väskan. Jag blev förvånad över detta, men vågade tänka att jag för ovanlighetens skull faktiskt kanske skulle få bli positivt överraskad av bemötandet från ett företag, och få det jag borde ha fått även om misstaget berodde på slarv någonstans i postgången.
  7. En stund senare kom nästa svar, från den kampanjansvariga personen, som hävdade att de gått igenom alla inskickade brev och inte hittat något från mig. Därför kunde jag inte få någon väska.
Detta var inte långt ifrån vad mitt pessimistiska jag egentligen hade räknat med. Givetvis har just mitt brev försvunnit i posten. Givetvis kan inte ett företag acceptera att man bara säger att man har skickat in kvittona (även om jag undrar hur sannolikt det vore att folk skulle hålla på och försöka luras på det sättet).

Egentligen har jag inte förlorat något särskilt på det här. Bara ett brev med porto och ännu en del av min tilltro till mänskligheten, posthanteringen och lite annat sådant smått och gott. Och jag kan trösta mig med att jag inte köpte något messmör som jag inte ändå redan hade köpt.

Men ändå.

Min sedan länge pågående bojkott av Posten kommer nu att utökas så långt det bara är möjligt (vilket innebär ett definitivt slut på födelsedagskort och liknande den vägen). Dessutom lägger jag till Fjällbrynt till listan över objekt att motarbeta.

Jag hoppas nu bara att det kexchokladbadlakan jag väntar på ändå kommer, dels för att jag där redan har betalat för portot (vilket sinnrikt sätt att blåsa folk på annars!) och dels för att det skulle bli betydligt tråkigare att leva utan äkta kexchoklad än utan messmör.