tisdag 31 augusti 2010

Besök noll på Arbetsförvirringen

För dagen mår jag skrutt (fast nu på ett helt normalt, febrigt och förkylt sätt, liksom så många andra), men försöker vara produktiv för att kompensera något för alla lediga och slappa stunder när jag har varit frisk.

Därför ägnade jag ett par timmar före frukost åt att mata in inskrivningsunderlag på Arbetsförmedlingens webbplats. Trodde jag, för när jag kom dit visade det sig att jag hade fyllt i allting på fel ställe. Och enligt den vänliga kvinnan bakom informationsdisken var det ett vanligt misstag bland arbetssökande att råka fylla i enbart cv och inte det inskrivningsunderlag som krävdes.

Så jag fick snällt sitta och upprepa hela förfarandet, fast nu på en trög dator med sunkigt tangentbord med fastklibbade tangenter, och försöka minnas mina formuleringar och val från morgonen, eftersom jag nu inte bara kunde klippa och klistra som på min egen dator. För givetvis var det inte så lätt att man enkelt kunde importera det cv man redan laddat upp i ett praktiskt taget identiskt formulär. "Ja, det är lite opraktiskt, men det är helt olika system", försvarade sig kvinnan jag talade med.

Då kanske man skulle göra något åt det då? För att inte tala om den tydligen mycket vanliga sammanblandningen av olika formulär? För jag tänker att om jag, som har en språklig kompetens som jag uppfattar ligger över genomsnittet, och som dessutom har stor datorvana (jag måste börja stå för mina styrkor nu!), tar fel trots upprepade klick på länkar märkta "skriv in dig", så kan det väl inte vara så himla smart utformat? Och varför står det på trettifjorton ställen att man ska ha med sig sina betyg och intyg vid första besöket på Arbetsförmedlingen om sedan ingen är det minsta intresserad av att se dem förrän vid nästa besök? Räknades inte idag?

För övrigt har jag än så länge inget att klaga på. Jag kan ju i och för sig börja föreställa mig att det finns somligt som inte precis gynnar effektiviteten på stället, men hade det inte varit för att jag hade blivit tvungen att göra om skrivjobbet hade det åtminstone knappt varit någon väntetid just när jag var där. Och alla jag träffade var trevliga (om än med en rätt nedlåtande syn på mig som arbetssökande, misstänker jag).

Nu skulle jag helst vilja bädda ner mig och vara nöjd med dagens insats, men det är väl lika bra att ta itu med resten av de stora frågorna på en gång. Jag kanske återkommer om något av detta framöver, men som alltid när det gäller bloggande ska man inte lova något, så det låter jag bli.