torsdag 8 juli 2010

Rapport från köksträdgården: 8 juli

Inte en enda kruka hade torkat ut helt under min frånvaro, så på den punkten hade jag tydligen gjort rätt. Däremot tyckte en del av växterna att det hade varit lite väl mörkt och såg trista ut för den skull. Därför har jag nu lagt ner kryddodlingarna för tillfället. Dem hade jag ju mest för dofterna ändå, och det är lätt att så nya kryddväxter senare.

Roligast just nu är att A. Vokal-Då verkar pigg och växer i lagom takt, och att det stora citronträdet som jag fick i födelsedagspresent också har klarat sig bra.

Mindre glada är litchiplantorna. Tyvärr. Den nya Litchi Prosit växer visserligen, men tappade snabbt det första bladet på den nya stammen. Och Lionel Litchi blev deprimerad medan jag var borta och har sedan min hemkomst börjat krulla ihop sina allt torrare blad. Jag har inte mycket hopp om de här två längre, men de får vara kvar ett tag till.

Kanske det sista vi ser av bröderna Litchi i den här bloggen? (Att bilden är mörk beror förstås på den sorgliga stämningen. Men det regnar faktiskt ute också, vilket säkert växterna där är lyckliga över.)

Trots nedskärningarna har jag inte fått så många krukor färre i rummet, eftersom jag passade på att dela på de citron- och tamarindplantor som stod och trängdes tre och tre.

För ögonblicket prydligt, välordnat och friskt.

I syfte att ändå kunna rädda några små stackare undan den för tidiga död som livet i mitt våld ofta medför gjorde jag ett försök att ge bort ett par plantor av varje sort. Men jag glömde att direkt nämna att de skulle skänkas mot avhämtning, helst nyss, så det resulterade bara i att brorsan (som bor på andra sidan landet och av lite olika anledningar troligen inte kommer att kunna hämta några krukor på bra länge) tingade dem. Så risken är väl stor att jag blir den som på ett eller annat sätt lyckas ta dem av daga i alla fall.

Men spänningen lever ju fortfarande! Det är kanske huvudsaken.